Flytta till Paris, flyga i business class och dricka (snart inte längre) alkoholfria drinkar

I onsdags, den första februari, så var nedräkningen slut. I förrgår var alltså dagen för min Paris-flytt. Den började med en långsam uppvakning, chattande med Emil, slutpackande och sedan upphämtning av min far. Vi sade adjö med en finlunch på Sollentuna Golfhotell, där jag fick beställa en angusburgare som sista svensk måltid. 

Helt knasigt god. Sedan skjutsade han mig till Arlanda, vi kramades adjö och jag tog mina tre väskor och checkade in.

I och med att jag blivit uppgraderad dagarna innan, så fick jag även för första gången tillgång till VIP-loungerna..! Tänk, den här världen bland rika affärssvin och stela kostymnissar trodde jag aldrig att jag skulle få ta del av! Trodde ni? Nej, men följ med här så ska jag visa er!

Det är stort, plant, stilrent utrett men ändå bekvämt med många och mjuka fåtöljer. WiFi är gratis, givetvis.

Det finns stora diskar med olika sorters bröd, glutenfritt, surdegsbröd, knäckebröd, smör, ost, chips, bullar, kakor och andra bakelser.

Det finns även en salladsbuffé med potatisgratäng och rostbiff. Se där!

Inte nog med det - gratis varm dryck, läsker, öl och vin. Jag passade på att ta en smörgås, snattade två äpplen, drack en kopp te, två glas läsk och pressade rostbiff i käften bara för att jag kunde.

Jag stormtrivdes, givetivs. Och tog selfies så de kostymklädda gubbarna mittemot plirade roat på mig, och jag vinkade tillbaka och log. 

.... Men klockan 16:10, då bar det av! 

På planet var jag mer än uppspelt att få bli placerad i första klass.  Inte bara fick jag extra benutrymme, varma handdukar att torka händerna med, all snacks och dricka jag ville ha gratis - de kom även in med en bricka med mat till mig. En trerätters, dessutom!
Konfiterad anka med tranbär till förrätt, oxbringa med potatis till huvudrätt och björnbärscheesecake till efterätt.

Det här med business class, det kan man ju vänja sig vid...  (skämtade med Emil om det dagen innan, att jag nu kommer vänja mig vid att bli så bortskämd att jag aldrig kommer kunna flyga bland er vanliga *drägg* igen. hohohooh #storhetsvansinne).

När jag kommit fram till flygplatsen mötte Loïc upp mig, och vi tog tåget tillbaka in till Paris. Han hjälpte mig att bära mina dråpligt tunga resväskor, och vi ketchupade allt jag missat under de två månader vi inte setts. Så fort vi kom upp ur tågstationen började jag tokfnittra. Jag såg mig omkring; jag såg de välbekanta gatorna kring Jardin du Luxembourg, jag såg mina gamla kvarter, jag såg mitt Paris som jag känner igen så väl... Jag kunde bara inte sluta le som ett fån. Jag var hemma igen.

Vi mötte upp mitt välbekanta brittiska par (i.e. min hyresvärd) och fick nycklarna, lämnade mina saker i studion och så traskade vi vidare. Vi hade bara minuterna därpå bokat middagsdejt med Orlane, hennes vän Nicolas och hans syster. På vägen gick vi förbi mitt älskade Saint Sulpice. Åh, Paris, JAG FATTAR INTE ATT JAG ÄR HÄR?!?!

Vi skulle "prendre un verre" (ta ett glas), och sagt och gjort! Sällskapet beställde Knock Out, Sex on the Beach och Piña Colada, och själv tog jag en coca zero. Hela kvällen diskuterade vi ymnigt att veckan därpå (min 25-års-dag) kommer bli min alkoholdebut. De var mer uppspelta än vad jag var - Loïc har fixat dyrt vitt vin och en ännu dyrare champagne som vi ska ha till och efter maten. Vi var alla överens om att jag kommer avsky smaken på bådadera.

Skåda Nicos syster och Orlane. Orlane är söt som en liten femtiotalsdocka. 

Kvällen fortsked utan problem; Nico var otroligt intresserad av mina psykologiska erfarenheter och talade djupt och varmt om Freud, Ljung och Rogers. Jag försökte ödmjukt berätta att i Sverige anser vi att psykoanalysen ofta är rena rama rappakaljan, men i och med att fransoserna fortfarande lever på medeltiden gällande psykologi är det lite svårt. Äschdå. Istället gjorde Nico en regnbåge med drinklysrören.

Efter tre timmar var mitt huvud helt mos - det var länge sedan jag lyssnat och hängt med i så snabb, slangfull och halvberusad franska. Att lyssna, snabbt översätta i huvudet, komma på ett bra svar, översätta det till franska, och sedan uttrycka sin tanke INNAN ämnet har bytts - det är en jävla konstart, ska jag säga er. Speciellt när man inte pratat ordentlig franska på några månader.

I alla fall, vid 23-tiden hade vi alla ätit (jag har seriöst ätit mer än hel småbarsfamilj idag, Loïc trugade mig att äta med dem), och jag försökte dra mig därifrån för att få Skype:a med Emil till kvällen. Jag har lite dåligt samvete eftersom jag vet att han sovit dåligt de senaste veckorna, och jag vill inte hålla honom vaken alltför länge.. Men samtidigt kan jag inte hjälpa det... (vid 2 på natten lade vi på, ungefär...)


NU KÖR VI! Imorgon har jag så så så mycket grejer att göra här i Paris.
1) Packa upp, 2) Promenera, 3) Söka jobb på PAUL, 4) Promenera, 5) Äta baguetter, 6) Köpa franskt SIM-kort, 7) Promenera, 8) Umgås med Loïc.

Hänger ni med eller?!