Lösenord

söndag, november 20, 2016

Hej! Nu är det bara vi här!

Så var det gjort.

Det känns både konstigt och sorgligt, men ändå bra och lättande på något sätt, att ha begränsat det till ett visst antal få. Nu vet jag vilka det är som läser, och det faktum att jag fått höra några ord från er och haft en personlig kontakt gör också mig lugnare och tryggare med vad jag skriver här.

Jag vill aldrig sluta skriva ut mina känslor, tankar och begär på det sätt jag gör, för det är verkligen en stor del av mig och jag önskar dela med mig av det. Jag är glad att ni vill vara med och läsa om det, och om jag har tur kanske ni är modigare med att ge mig en liten kommentar, en tanke, en åsikt om vad jag skrivit. Lite så att vi alla lär känna varandra?

Just nu har jag världens bästa tid i Nyköping. Jag ska precis sätta mig ned och knåpa ihop ett inlägg om lördagen, som blev helt fantastisk och oväntad och spontan och alla planer blev huller om buller inför veckan som komma skulle. Egentligen skulle de åkt hem på söndagen och jag skulle stannat kvar, men igårkväll hoppade in i bilen med dem ned nu sitter jag här i ett kök i Nyköping och knapprar.




Och nu babblar jag - i vilket fall vill jag bara säga.. HEJ... Jag tycker om er!



17 kommentarer :

  1. Svar
    1. Åh, Bea bea bea!!! <333 Inte bara god till kött, utan god rent generellt, liksom!

      Radera
  2. Alltså det är så knäppt, har ju läst din blogg ett bra tag nu och då har du känts rätt långt bort (Paris eller Stockholm). Men nu helt plötsligt hänger du massor i min(!!!) stad, så knäppt och nära på något sätt. Knäppt men kul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅH?!?! Vad heter du i efternamn? Känner du någon av dem jag skriver om? Är SÅ sjukt? :D

      Radera
    2. Leppänen ☺️ Nej känner ingen av dom, också lite knäppt eftersom man i lilla nyköping känner igen typ alla. Men väldigt kul ändå :)

      Radera
  3. Hej Mme Blad! Vi tycker om dig också!! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Puss på dig! (Du vet hur du ska charma mig med ett litet franskt prefix, du!)

      Radera
  4. Och jag tycker om dig :)

    SvaraRadera
  5. Spontanitet - livets plötsliga kontrast. Ack så skrämmande ibland, men dock så adrenalin påfyllande. Tycker om dig också :)

    SvaraRadera
  6. Hihi tänk att jag har känt på mig att det är nåt med den där Emil! :-) kul!! Vi vill höra allt! Känslosvammel är det bästa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, mawww, jag tror jag kan ha skinit igenom lite.... :'3
      Du kommer få höra allt-allt-allt!

      Radera
    2. Kul att få hänga med vidare på dina äventyr! Det är härligt med människor som är generösa med sina känslor och det är du. Kram! (och känslorna för Emil inkräktar inte på dina känslor för Paris hoppas jag... För dom kan jag ju dela <3 :)

      Radera
  7. Jag är så glad att få fortsätta följa dig trots att vi aldrig träffats, vilket fint förtroende! Är förstås nyfiken på de senaste känslostormarna men ser även fram emot att läsa om godsaker, Parisresor, galna påhitt, psykologstudier, vänner, korsord, bucketlist, vardag... ja allt det där som gör din blogg så himla mysig :) Och så tänker jag att jag ska se till att lämna ett litet avtryck oftare än vartannat år :) Kram från Fredrika.

    SvaraRadera
  8. Det är verkligen kul och, som Unknown skriver, ett fint förtroende att just jag får fortsätta läsa din fina blogg och ta del av ditt liv och dina känslor. Jag har läst Linneas blogg flera år också och det är så kul att du hamnar där och att hon hamnar här! Ni delar samma historia på era respektive bloggar från lite olika perspektiv men ändå samma på en gång! SÅ härligt att du fått såna känslor för Emil. Du förtjänar all lycka=) Kram på dig! /Sandraemelie

    SvaraRadera
  9. Jag tycker det är ett jättebra beslut att du tar tag i dina tankar/orosmål och gör något åt dig! Så länge som jag får fortsätta följa dig så klart ;) Jag vill alltid höra/lässa om hur du har det, underbara Emelie!!!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)