Hej! Nu är det bara vi här!

Så var det gjort.

Det känns både konstigt och sorgligt, men ändå bra och lättande på något sätt, att ha begränsat det till ett visst antal få. Nu vet jag vilka det är som läser, och det faktum att jag fått höra några ord från er och haft en personlig kontakt gör också mig lugnare och tryggare med vad jag skriver här.

Jag vill aldrig sluta skriva ut mina känslor, tankar och begär på det sätt jag gör, för det är verkligen en stor del av mig och jag önskar dela med mig av det. Jag är glad att ni vill vara med och läsa om det, och om jag har tur kanske ni är modigare med att ge mig en liten kommentar, en tanke, en åsikt om vad jag skrivit. Lite så att vi alla lär känna varandra?

Just nu har jag världens bästa tid i Nyköping. Jag ska precis sätta mig ned och knåpa ihop ett inlägg om lördagen, som blev helt fantastisk och oväntad och spontan och alla planer blev huller om buller inför veckan som komma skulle. Egentligen skulle de åkt hem på söndagen och jag skulle stannat kvar, men igårkväll hoppade in i bilen med dem ned nu sitter jag här i ett kök i Nyköping och knapprar.

Och nu babblar jag - i vilket fall vill jag bara säga.. HEJ... Jag tycker om er!