Lösenord

onsdag, november 30, 2016

Emil, polyamori och rubbliga framtidsplaner

Efter många förfrågningar kring hur allt ser ut nu när Emil vänt mitt liv upp-och-ner, så tänkte jag ta lite tid att försöka sätta ord på situationen, mina tankar, mina känslor, mina planer, och hur jag nu förhåller mig till allt vad gäller polyamori, Paris-flytt och att vara flickvän till en Nyköpings-bo.

Mina planer var stadgade. Ni kanske lyssnade på min videoblogg, när jag redogjorde för min framtid:
1) examensarbete i Paris, 2) praktik ett snabbt år i Sverige, 3) permanent flytt till Paris, och allt detta med kärlek i baksätet.

Allt detta var vattentätt. Det var bestämt sedan länge. Det var orubbligt. Jag trodde mig vara orubblig. 

Sedan träffade jag Emil. Det som i början vara en nyfiken attraktion spårade ur totalt och under denna helg fann jag mig själv helt emotionellt vimmelkantig. Jag åkte hem den söndagen med en klump i halsen, och en i magen. Helt plötsligt ville jag ha något mer än Paris.




Vi pratade mycket om det i början. Han ville ha något seriöst och exklusivt, och han visste från början att jag var polyamorös. Att jag hade ägnat mitt hjärta åt Paris. Han började få mig att tvivla. Inte för att han ville förändra mig, nej, men för att han var den han var. Jag stod inte längre stabilt i mina framtidsplaner. I min polyamori.

Det är ironiskt. Ni vet kanske hur många pojkar som tvingats bryta upp med mig på grund av att de hellre vill ha något monogamt? Och jag har stått fast vid mitt koncept. Jag har sagt "nej, det är inte vad jag vill just nu.".. Och helt plötsligt... Är det vad jag vill?

Jag kan inte förklara det. Jag tog mig tiden att lyssna på mig själv, och allt som polyamorin står för - det är att gå på känslan. Våga känna. Våga ta emot vad livet ger en. Våga följa rusen i kroppen. Vara öppen för alla sensationer. Det är det polyamorin lär mig.

Plötsligt var känslan Emil. och konsekvensen var att följa viljan att ty mig åt honom. Ju mer jag lärde känna honom, desto starkare blev känslan (och det gick snabbt!). Det kändes bara rätt. Direkt. Han får mig att känna mer än jag tidigare känt. Han är... så sann.

Just nu har jag inget intresse att vara med någon annan. Just nu vill jag ha Emil. Jag vågar vara öppen för den, om än helt chockerande, oväntade, förlamande känslan av hängivelse jag nu känner gentemot en viss person.



Mina planer är bevisligen inte orubbliga. Jag vet inte hur framtiden kommer att se ut.

Jag stannar i Sverige över jul och nyår - jag vill tillbringa så mycket tid jag kan med honom innan jag flyttar.
Den första februari flyttar jag iväg till Paris, skriver examensarbetet och arbetar på PAUL i Paris. I sju månader kommer jag vara borta, och tiden får utvisa hur min tillvaro kommer se ut. Jag vet att jag kommer stormtrivas i Paris, men jag känner på mig att jag också kommer sakna honom.

När jag kommer hem till hösten och ska påbörja min psykologpraktik (var i Sverige detta jobb kommer finnas vet jag inte än) kommer jag stanna minst ett år. Och därefter... Vågar jag inte planera mer. Det är till ingen nytta - jag märker att mitt planerande bara vänds upp-och-ner. Men min dröm om Paris finns fortfarande kvar... Bland många andra drömmar.


13 kommentarer :

  1. Jag fortsätter att tycka det är så vackert att alla kärlekshormoner och känslor kan förändra drömmar och livsfilosofi så starkt. Oavsett framtid bevisar du vikten av att ta tillvara på det som upplevs här och nu - livet är kort och varför gå någonting åt spillo? Paris, Frankrike, vackra land med dess fina språk och kultur. Jag är säker på att framtidens ovisshet kommer bjuda på ännu mer av livets goda. Tack för du delar med dig och att du verkligen vågar vara och stå upp för dig själv - är det något som kommit med psykologstudierna eller är det något som alltid följt dig?
    Och på tal om min kärlek - är jag ens kär? (vågar jag vara kär?). Typ där är jag. Läskigt men ack, antagligen värt!
    Kram på dig Emelie och tack för att jag får ta del av dina tankar <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så sant - tänk att känslor är så viktiga och avgörande. Jag har bara fina, nta, vackra upplevelser framför mig! Tack för att du läser, fina Sara, och skriver så sanna och inspirerande kommentarer!
      Det här med att stå upp har funnits länge, men DEFINITIVT förstärkts under min tid på programmet. Det har ju ändå varit fem år av mitt liv - omöjligt att inte påverkas. :)

      Åh, vilka spännande tankar... Ja.. Är du det, Sara? VILL du vara det? Stor kärleksfull kram, min sköna böna!

      Radera
  2. Det måste vara tufft när planerna rubbas sådär, och vetskapen att åka iväg i sju månader... men jag tänker så här; vad är sju månader, på det stora hela, om det är menat att ni ska vara tillsammans? Om ni är rätt för varandra kommer detta vara ett bra sätt att ta reda på det, tror jag. Och du, försök passa på att njuta av den här tiden. Dels är du nykär, vilket är världens kanske bästa känsla, dels ska du få tillbringa mer än ett halvår med en annan kärlek, Paris. Det kan väl inte vara helt fel? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur peppande och inspirerande är inte du??? <33 Åh, Sarah, tack! Du har SÅ rätt, jag har ju bara fina känslor runt mig och i min framtid!

      Radera
  3. Tänk vad fantastiskt ändå. Att du bara gör helt rätt som följer ditt hjärta. Spela roll vad det kallas liksom! Himla härligt att få ta del av ditt liv på en liten kant. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka fina och stöttande ord, TACK! Är så glad att jag kan dela med mig med er..! Kram!

      Radera
  4. Känner mig så privilegierad som får ta del av det här ärliga och fina inlägget <3 Och så blir jag inspirerad: "Våga känna. Våga ta emot vad livet ger en. Våga följa rusen i kroppen. Vara öppen för alla sensationer." Vilken härlig inställning! Om du lever efter den så gör det ju inget att du inte vet exakt vad som kommer hända i framtiden. När det så småningom blir dags att fatta de där besluten om var du ska bo och med vem och hur du ska leva, då kommer du att kunna känna vad som är rätt för dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbara Fredrika - det är jag som känner mig priviligierad som får ta del av dina tankfulla, kloka och intressanta kommentarer. Din feedback ger mig verkligen så många bra funderingar!

      Och jag håller med dig. Om en alltid gör det en mår bra av JUST NU (med lite sunt förnuft) då är en ju alltid lycklig, på ett sätt? Besluten kan jag ta när de är aktuella. Och då väljer jag rätt för mig då <3

      Radera
  5. Testar att skriva igen (såg ditt email, bra att en av mina kommentarer kom fram iaf) :-)
    Men wow vilket häftigt inlägg! Visst är livet häftigt!? Precis sådär kände jag för min man för typ 100 år sedan :-)
    Jag hade massa planer men han kom emellan, men det gjorde inget ;-) kram JohannaW

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack!!! Ja, jag hoppas det inte strular mer för dig.. :(
      Vilken fin historia. Du har ju helt rätt - det är ju ett val, och gör en det en vill, så är det ingen uppoffring :) Kram!

      Radera
  6. Man kan ju aldrig riktigt bestämma hur framtiden ska se ut men alltid ha framtidsplaner. Ibland förändras de, ibland inte och förändras de får man försöka finna lugnet och se vad som händer. Det låter verkligen som att du funnit din kärlek och kärlek övervinner allt; 7 månader i Paris kommer inte vara någon fara om kärleken är så pass stark som den låter.. och du har tid under din Paris vistelse att känna efter :)
    Bara en egen tanke som slagit mig kring de här med polyamori. Undra om inte många är polyamorösa innan de funnit sin riktiga, riktiga kärlek? Att intresset för några har väckts, man tycker om alla lika mycket, men när man väl finner den där personen som är the right one så förändras allt.. Låter lite som en saga kanske..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, många har dragit den teorin för mig förut, om att polyamori är infartporten innan man hittat "den rätte"... Ingen aning, faktiskt. Har ju själv aldrig riktigt tänkt på det sättet, utan mer som att både monogami och polyamori är olika sätt att leva på, beroende på vilken person man är, vilken person man är med, och vad man vill i sitt liv (i detta fall har det varit Paris i förmån för förhållande)..
      Och livet kan faktiskt vara en saga ibland. :DDDD

      Radera
  7. så glad jag blir av detta inlägg emelie! hoppas allt fortfarande känns såhär <3

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)