Tillbaka i simskolepoolen

Så kom vi in i september, och förutom universistetskurserna så sätter även simningen igång. Det är åttonde året i rad jag börjar i min lilla pool söder om Stockholm, välkomnar nya liksom gamla barn till bassängen och tillbringar fyra timmar i trettiofyra-gradigt vatten.

Och så min uniform, tro. Om ni nu glömt hur fånig jag ser i min våtdräkt, så hann jag med en inofficiell photo-shoot precis innan jag påbörjade passet.

Jag kommer numera arbeta fredagkvällar och söndagseftermiddagar, men på söndagarna kommer jag ha kurser i bassängen inne på Södermalm i stan. Då får jag en hel drös nya bebisar och barn som jag ännu inte känner det minsta, och jag ser fram emot att skapa nya starka band. Jag menar, barnen jag haft i min lilla pool har jag känt upp mot 6-7 år, vissa av dem!

Jag har inte sagt det nog - jag älskar mitt jobb. Hur opepp och omotiverad jag än är - så fort hör de små klapprande stegen i korridoren från ett ivrigt simbarn, den trevande rösten "visst ska vi simma med Emelie idag?" eller det stora leendet som bryter ut i det lilla ansiktet, så blir jag helt tokglad. Bada och simma är för många barn det bästa som finns - och jag får vara en del av det.

Jobbet gör mig både psykiskt och fysiskt utmattad, men samtidigt ger mig så mycket energi, lycka och perspektiv på vad som är viktigt i livet.
(Dessutom har jag fått löneförhöjning, tjoho!)