Och genom skogen fram till Psykologiska Institutionen klafsade jag.
Efter en mycket ångestfylld första timme i skolan med känslorus åt alla håll, så lyckades jag till slut ta mig hem igen för att dra upp en snoozande Maxime ur sängen. Vi bestämde oss för att spela ett parti monopol...
... i vilket jag fullständigt BESEGRADE HONOM. Allt tack vare fyra järnvägsstationer och tre hotell på Hamngatan. (Jag förvarnade honom till och med, liksom "Gå inte på mina gator, jag lovar dig, du kommer ångra dig. Du kommer behöva betala asmycket pengar och så kommer du gråta." Och så ba gjorde han det i alla fall????). Hur som haver. Heja mig, Stockholms rikaste kvinna!
Med humöret på topp satte vi oss för att ta det lugnt lite innan vi var tvungna att åka mot flygplatsen. Jag knapprade lite på min dator, och han på sin. Då och då tittade vi upp på varandra och berättade om något vi såg och tåflirtade under bordet.
Maxime fick besök av en kompis. Min bästa kompis Kottis.
(som även han verkar falla för snubben?)
Fast nä, nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Vi dejtar ju faktiskt bara. Faktiskt bara väldigt bra dejtning.
Resten behöver vi inte tala om, för efter många kramar tog vi tunnelbana och buss till flygplatsen. Det var en rätt trist resa, liksom dagen generellt, eftersom jag var lite låg och frånvarande och omständigheterna inte optimala.
Men... När jag tänker tillbaka på dessa fyra dagar, så känner jag hur härligt jag tycker att det varit. Jag har mått superbt. Jag har skrattat, hånglat, ätit god mat, retats, hållt hand, tagit hand om en sjukling, kramats, sett på film, spelat spel, visat Stockholm, lagat mat och känt mig sådär fnittrig och pirrig.
Usch, lider med dig. Stor kram! Har själv haft långdistansförhållanden så vet hur den där sista dagen känns.
SvaraRaderaHar ni planerat nästa gång ni ska ses?
Världens privataste fråga som jag nästan skäms över att ställa men kan ej hålla mig då du alltid är så öppen i bloggen: kommer du och C fortfarande gå i samma klass? Kan tänka mig att det kan bli lite stelt på föreläsningarna?
Hoppas du fortfarande på att hålla ihop med honom?
Tusen kramar till dig!
Vad fint av dig att skriva, tack! Jo, jag har ju sedan länge en resa till Paris inbokad den 13-16 september, och då hoppas jag att vi ska kunna ses en del.. :)))
RaderaC och jag kommer gå i samma klass, absolut. Vi har pratat han och jag och som det ser ut nu vet jag inte hur det kommer bli mellan oss eller hur vi kommer hantera skolsituationen. Jag hoppas vi kommer kunna ha en bra relation ändå, trots allt som har hänt. Han kommer däremot inte medverka mer på bloggen, i något anseende, enligt hans eget önskemål.
Kram!