Lösenord

torsdag, augusti 11, 2016

Våldtäktsskogen och 35k steg

MIN BÄSTA VÄN ÄR I PARIS.

Precis så bra att det måste skrivas med versaler; så bra känns det. Marieke anlände sent igår och vi hann inte mer än att se på en film, babbla och sova innan det blev morgon och vi kände oss redo för en ny dag. Vi har ju inte setts (förutom i facebook-chatten) på ett och ett halvt år!

Vi klädde på oss och tog lagom många selfies.




Sedan tog vi en promenad - ärendena för dagen var att gå, gå och gå, samt hitta en klocka till mig och en klänning till henne. Och så äta raclette på kvällen, så klart. Fast först gick vi över Inception-bron.



Lagom många selfies, var det ja.



Här kommer en bildbomb med vyer som fick mig att stanna upp och säga "Marieke! Jag måste fota!".









När vi sedan passerat genom hela 15:e och 16:e, så började vi vandringen genom Bois du Boulogne- som jag även kallar för våldtäktsskogen. Det var nämligen här jag blev varnad av alla att aldrig gå på kvällarna/nätterna, eftersom det fanns mycket ovänliga typer där...




Men vi klarade oss ut helskinnade (fast utan en endaste pokémon), och var snart över på andra sidan péripherique:n!




Där var det som i en saga.. Marieke drog en referens till staden i barnserien "Noddy" och jag kunde inte annat än att hålla med. Puteaux - hur söt liten förort som helst.






Sedan kom vi fram till La Défense, och det stora köpcentrumet Le Quatre Temps. Efter att ha gått i tre timmar var vi nu rätt trötta, så efter lite shoppande så slog vi oss ned för snacks. Olivbröd för mig, morötter och hummus för henne.




Och efter ytterligare två timmars av strosande i köpcentrumet började det gå överstyr. Jag hittade en klänning som fick mig att stanna upp, ta Marieke i armen och säga "Titta! En My Little Pony har spytt på den här klänningen!".

Då bestämde hon att vi skulle prova varsin. Vi skrattade så vi inte fick fram ett ord.




Efter det var det dags att gå till restaurangen. Vi gick över bron tillbaka in till Paris, Pont de Neuilly.




Precis när vi nästan var framme vid restaurangen fastnade Marieke vid en intresserande lapp. "Massage hos er". Det lät väl trevligt? Ska ni inte ta ett nummer?




Men nä, vi skippade den eventuella våldtäkten där med, och gick till restaurangen istället. Där slog vi oss ned så fort det öppnade och invänta maten. Vi var båda vrålhungriga efter allt promenerande.




Marieke räknade ut med sin fitbit (elektronisk klocka som kan räknar ut hjärtslag, steg, kalorier, etc) hur dagen hade sett ut, aktivitetsmässigt.

35 000 steg, 23 km, 255 aktiva minuter (4 timmar och 15 minuter). Och här har vi kartan! Mestadels av vår promenad skedde ju utanför kartans gränser, men ändå.




... och äntligen kunde vi kvittera förbrända kalorier med en obscen mängd smält ost!




Raclette är så fasligt, fasligt gott. Smält ost, surdegsbröd, charkuterier och varsin läsk.




Vi åt tills magarna stod och alla håll och varje tallrik var renskrapad, och sedan bestämde vi oss för att inte gå hem. Vi skulle ta bussen, som lämpligt nog fick från restaurangen hela vägen ned utanför min port.

På vägen vidmakthöll Marieke sin del av vadet hon förlorat för två år sedan, och köpte mig den tredje burken Ben & Jerry's (av fyra) som hon fortfarande är skyldig mig. (Sensmoral: Ibland lönar det sig att hångla upp främlingar). 




Men den gick inte ned just denna kväll - ännu var jag för mätt efter all mumsig ost. Istället såg vi på en dålig film (dvs: kollade ned i våra mobiler, dvs; chattade med Maxime) fram till dess att vi släckte lyset vid midnatt. En härligt utmattande och underbart trevlig dag.


4 kommentarer :

  1. Nä fy fan alltså, våldtäktsskämt är aldrig okej. Oerhört olämpligt att lägga upp en bild med den texten och Emojin..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla har sin egen humor! Ha en bra dag!

      Radera
  2. Haha ni är ju supersöta i era klänningar!!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)