Crêpe, youtube-videos och uppraggning

Andra dagen Marieke var här vaknade vi upp i en lagom bra timme, och efter att ha segat lite hemma hos mig gick vi ut. Först hälsade vi på mitt jobb, och jag visade upp Marieke för mina kollegor (vilket alltid är lite udda när de inte pratar engelska, och hon inte pratar franska). Därefter gick vi förbi Maximes jobb - jag fick en kyss och sedan småpratade vi lite (han kan engelska, tack och lov!) innan vi lämnade honom och fortsatte vidare.

Jag ville ha en crêpe.

... så jag fick en crêpe.

.... och åt en crêpe.

Marieke tittade på och därför blev jag den enda som hade nutella runt munnen efter denna crêpes-historia.

Sedan hade vi ett litet uppdrag på gång, under vilket vi skulle leta upp en gammal adress på vilken Mariekes farmor brukade bo när hon var ung och au pair. Det var här. Jädrans fint ställe att bo på.

Jag tog en till selfie. 

... och sedan fortsatte vi promenaden, letade efter ett fromagerie för Marieke att köpa ost i men misslyckades grovt. Alla hade sommarstängt.

Istället gick vi hem. Promenaden blev likt följande. En snirkel-snarkel historia.

Väl hemma hos mig låg vi i min säng och tittade på otaliga youtube-videos, med temat "10k calorie-challenge". Vansinnigt underhållande faktiskt.

Efter tre timmar var vi hungriga igen, så då bestämde vi oss för att gå ut på middag! Jag hade bokat bord på en restaurang precis nedanför hörnet, som jag velat besöka ett bra tag. Där stod menyn skriven på en blackboard-tavla som sträckte sig över hela väggen.

Marieke synade hungrigt menyn. 

Hon beställde lax, och jag grillspett med stekt potatis och haricots verts. 

... Och hon behövde givetvis också fota. Det är vad bästa vänner gör. Fotar mat tillsammans.

Så här såg min mat ut mer exakt, för er nyfikna. Betyg: Mycket gott.

Vi åt och under tiden märkte jag att vi blev väldigt uppassade av servitören. Vi fick extra levande ljus på bordet "pour deux jolies filles" (för två vackra flickor) sade han, kakor efter maten trots att vi inte beställde kaffe och sneglande från honom där han stod i baren.

På vägen ut betalade vi och tackade för oss, och han skyndade att ge mig restaurangens visitkort. Perfekt, tänkte jag, som då samlar på visitkort. När jag väl var ute på gatan märkte jag att han på baksidan skrivit en liten rad....

"Pour la plus belle suédoise" (för den vackraste svenskan). Vi både fnissade förtjust och Marieke frågade mig om jag skulle ringa upp honom. Nä, svarade jag. Jag kände ingen direkt dragning till honom, plus att jag redan har pojkar nog att dejta för tillfället. Men det är alltid kul att bli uppassad.

Sedan gick vi hem och sov, för tidigt morgonen efteråt skulle Marieke åka hem.

.... Och så är det nu. Marieke har åkt, efter mycket om och men.... Och ikväll väntar ännu en dejt med Maxime (jag längtar).