Lösenord

fredag, juli 29, 2016

Tre konkreta planer, en pizza och en vaniljmacaron

Min andra lediga dag denna vecka, onsdag, och jag hade tre konkreta planer att göra förutom att vandra runt planlöst.
1) Byta arbetstider för fredagen med en kollega. 2) Äta en nutellacrêpe. 3) Träffa Lorenzo.

Men först - kläder!



Jag började med den planlösa irringen, och fann mig själv attraheras till små innergårdar. Min nyfikenhet smög på och jag tog mig in och fotade trots att det ibland stod "privée" (privat) på skylten utanför.





... Men hur skulle jag annars kunna finna den här söta vyn?



Dags för konkret plan #1: Byta arbetstider med en kollega.
Jag gick förbi PAUL, hälsade på mina kollegor, drack en kopp te, bytte arbetstider för fredagen och handlade till sist med mig en stor vaniljmacaron.



Den satte genast igång tankar och vips!

Dags för konkret plan #2: Äta en nutellacrêpe.
Jag gick till mitt favoritstånd. Lade upp denna på facebook med captionen: "En relation så stark att man skulle kunna säga familjefoto."



Och om jag i övre bilden var behov av en familjefotograf, så behöver jag här nedan en terapeut.



I alla fall! Magen mätt men - det planlösa irrningsbehovet igång! Jag började gå söderut på Paris längsta gata.



... och gick typ hela? Och sen tillbaka!



Och promenadsträckan för dagen blev såhär: Irrning + PAUL + crêpes + Porte de Versailles (längst ned i vänstra hörnet på promenaden) + hemfärd.



Efter en powernap på 30 minuter så var det dags för konkret plan #3: Att träffa Lorenzo.
Han hade kommit över dagen för att hämta upp lite saker inför Italien. Han ankom således på eftermiddagen och skulle bara stanna kvällen och natten, för att sedan tidigt återvända på morgonen.




Jag mötte upp honom och hans vänner på baren mittemot PAUL (det är ju trots allt våra hoods) där de redan satt och drack öl. Det var så kluvet att se honom igen - ena delen av mig var kalasglad och andra delen redan ledsen för att han skulle åka inom bara några timmar. Och att jag inte vet huruvida jag kommer se honom igen, eftersom det finns en chans att han flyttar permanent tillbaka till Italien.

Efter ett tag så tackade jag för mig, och valde att gå hemåt. På hemvägen fick jag craving efter pizza, och bestämde mig för att testa den finliriga italienska restaurangen som ligger alldeles nära mig.



Jag beställde en margherita att förtäta i sängen med en dålig amerikansk film.



Sedan försökte jag sova redan vid 22, fick besök av Lorenzo efter midnatt och sade adjö. (För den här gången. Vi ses när vi ses. Ingen aning när nästa gång blir. Det var en konstig känsla. Jag vet faktiskt inte vad jag känner kring allt detta...)

Nej... Nu viddar jag vyerna. Blickar utåt. Mer promenader. Mer crêpes. Mer dejter. Mer kyssar. Mer liv.

2 kommentarer :

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)