Lösenord

lördag, juli 23, 2016

Mot lyckan, Angelina och en perfekt baguette

Efter barbuc':en så vaknade jag upp på den lilla soffan hos Jérémy, och gluttade över till den stora soffan bredvid. Aurélien hade redan åkt till PAUL för att jobba (öppning), medan Loïc och Jérémy gjorde sig i ordning för att börja klockan 12. Själv var jag ledig och behövde inte skynda mig någonstans.

Däremot var jag toktrött efter att ha halvsovit med vikta ben på en soffa utan varken täcke eller kudde, inte somnat förrän klockan tre på natten (efter många skamliga samtal och skratt mellan kollegor) och inte varit helt klar i knoppen.



Ute på Jérémys terass var det däremot magiskt fint. Vi åt Loïcs (bagarens) baguetter med nutella till frukost.



Loïc och jag efter nutellafest

Medan de andra tog tåget in mot PAUL så bestämde jag mig för att ta en promenad hem. Jag var ju ledig, trots allt! Jag började med att följa vägskyltarna. "Le bonheur c'est par là!" (Lyckan är ditåt!).



Jo, jo, jag vet..! Jag fortsatte mot lyckan, jag..




Och till slut var jag alldeles nära hemma..!



... Efter en dusch (det var så varmt att jag blev klibbig under min promenad), ombyte och vila var jag redo för nya puckar!


Nu skulle jag till PAUL för att säga hej till mina allra käraste kollegor..! (på min lediga dag, dessutom?!)



Därefter hade jag bestämt träff med Diana, hennes pojkvän och hans vän. Det kända caféet och pâtisseriet Angelina var för Diana ett givet val, så vi tog oss till det närmsta vid Rue de Rivoli.




Diana var kalasnöjd, som ni ser. 




Sällskapet beställde bland annat en Éclair caramel au beurre salé (karamell-éclair) som var så sjukt mäktig och god...!


Diana tog en klassiker: Fraisier, en liten pâtisserie med jordgubbar (euk).



Och jag tog en bakelse som jag velat testa så länge, så länge..! Saint-Honoré.
Det är en liten chou-bakelse med vaniljkräm inuti, smält socker och grädde.




Efter att ha slukat bakelsen (riktigt god! 5,5 av 10!) och vi smakat på varandras sade jag adjö till sällskapet och begav mig hemåt. Jag korsade bland annat Jardin du Tuileries, som vanligt bjuder på en magnifik utsikt.




Men innan jag kom hem så hejade jag förbi PAUL och fick en väl utvald baguette av Loïc. Det visade sig dessutom vara en perfekt (!!!) gräddad baguette - pas trop cuite (inte för gräddad), frasiga kanter, mjukt och fluffigt innandöme och sådär lite varm fortfarande...

Då kan man konstatera att bagar-kompisar är de bästa kompisarna!




När jag kom hem skissade jag upp min lite ödmjukare rutt på kartan. Jag kom nedifrån, (ungefär en kvart till nedanför kartans slut) och traskade uppåt.




Väl hemma glömde jag helt bort att jag bloggade. Så det slutade med att jag fotolöst åt fylld baguette till middag, hängde med Timo i en time och sedan åt en pain au chocolat aux amandes till efterrätt.

Sedan sov jag i värme så het att jag klibbade fast i både lakan och kudde, väcktes av nattliga meddelanden från Lorenzo (som uppenbarligen inte har samma dygnsrytm som jag) och somnade äntligen vid 2-tiden.

1 kommentar :

  1. jag älskar baguetter, ääälskar! Bakverk tycker jag inget vidare om, märkligt nog... men bröd i oändlighet!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)