Midnattsmiddag med burgare och baba au rhum

I och med personalbrist på jobbet stannade jag tre extra timmar igår och jobbade. Det blev alltså stängning, och tog extra lång tid eftersom den ansvarige inte var där. Inte förrän 22-tiden var vi klara och slog igen dörrarna till det stora bageriet, och det var jag, Alexandrine och Aurélien.

Efter att ha lämnat av Alexandrine vid métron föreslog Aurélien en sen middag. Visst! utropade jag, trots att jag visste att i magen guppade redan en halv kycklingsallad, fem mini-chokladmunkar, två croissanter, tre tuggor gräddtårta och några ostskivor. (Det blir lite så vid stängning när allt måste slängas - i primitiv hunger kastar man i sig allt man kommer åt i samma veva som det åker ned i soptunnorna).

Vi gick till en restaurang alldeles i närheten där inredningen bestod av sköna soffor, och beställde in varsin burgare.

Sedan satt vi och pratade om barndom, om uppfostran och om personlighetens ursprung, om evolutonsläran och om språk.

Till efterrätt smakade jag för första gången baba au rhum - som en romindränkt sockerkaka med vispgrädde.

Vilket jag tänkte skulle bli en succé, eftersom jag älskar romglass. Och hör och häpna - inte var det något fel på den! Men jag hade hellre haft något med choklad....

Sedan satt/halvlåg vi kvar i de stora sofforna och pratade vidare, ända till dess att klockan blev över 2 på natten och det var dags att börja dra sig vidare. Jag skulle börja kl. 12 dagen efter, och han kl. 13:30. Jag fick medskjuts av hans über hela vägen till min port, och sedan lade jag mig i sängen och andades djupt. Min känsla kan jag gestalta ungefär såhär:

Lugn, lycklig, tokmätt.

Sedan somnade jag inte förrän 4 på natten, och vaknade i panik när klockan ringde 10 och jag kände mig helt ovilad.

Idag är det många som har sin sista dag på jobbet innan semestern. Alexandrine, Hugo, Aurélien... Jag kommer sakna många av dem. Själv jobbar jag på hela vägen fram till hemresa.