Lösenord

fredag, juli 01, 2016

Marulvs första Paris-crêpes, Église Saint-Germain och köttbullar med makaroner

Under Marulv sista dag hade jag turen att vara ledig, och vi bestämde oss för att den skulle bestå av promenader, och det viktigaste av allt - crêpes. För det är faktiskt sant att man inte kan åka till Paris utan att äta crêpes, tycker inte jag i alla fall.

Vi började med en stroll genom Jardin du Luxembourg. Det var lite halvkyligt, men friskt och skönt med en tröja på armarna.




Gick även förbi en affär och spontanköpte en sak - men det får ni se mer om imorgon!!
Förhoppningsvis kommer detta få mig att må bättre under förvirrade kvällar....




Sedan tog vi resans första selfie.





och peppade inför crêpes!!!



... och som med ett trollslag... 



Så hade vi varsin nutella-crêpe i handen. Maria tittade drömskt ned i sin chokladfyllda, varma pannkaka.




Vi gick en bit bort från crêpes-ståndet och all turbulens, och satte oss på denna urindoftande trappa.




Och åt. Jag åt aningen (typ fem gånger så snabbt?) snabbare än Marulv, och fick choklad över hela ansiktet på köpet. Så går det när man inte låter en enda droppa undkomma!




Sedan traskade vi på i blandat duggregn, blandat uppehåll. Vi gick exempelvis förbi Église Saint-Germain.



... och gick in!



Fast det är egentligen bara en kyrka som har vunnit Marias hjärta, och det är Notre Dame. Maria ville helst av allt gå tillbaka för att återse henne igen innan avresa, så det gjorde vi.



Det var rätt fridfullt i lättdugget.



Vi gick längs stånden och marknaden vid Saint-Michel - jag fick smaka långtorkad skinka från en trevlig kille och pratade om att komma tillbaka och köpa mer. Fast eftersom priset var 299 euro/kg, så vet jag inte riktigt......

Här någontans tappade vi bort varandra, i och med att jag hade ett ärende i min studio och Maria hade lite presenter att köpa in till nära och kära. Vi sade ett kvickt hejdå och "ses snart", medan jag började traska hem.




Två och en halv timme senare kom en blöt Maria in genom dörren, vilseirrande och båda lite halvstressade över att hon snart skulle åka. Jag kände mig ledsen och tom över att hon varit borta så länge (jag hade inte alls fått umgås som jag ville) och känslostormar runt omkring adderade till emotionsstressen. Efter en lång kram i mitt trapphus gav vi oss ut för att fixa färdkost, och sedan göra avsked vid métron.

Väl hemma hade jag ingen som helst aptit, men bestämde mig för att steka upp ett par köttbullar och koka pasta.




Till efterrätt hade Maria köpt mig en pain au chocolat aux amandes med uppmaningen att äta, och socker slinker som sagt ned utan större svårigheter.

Så där är jag nu. Lite förvirrad, halvtom och ledsen stundvis, lyckostormande oftast och helt känslostyrd.

9 kommentarer :

  1. Uff, vad har hänt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får se om det visar sig.. Jag vet inte ens själv ännu vad som händer???

      Radera
  2. Vad fint du skrivit om min/ vår resa/ tid tillsammans.
    Uppskattas verkligen att få se det cirka ur ditt perspektiv.
    Massa varma kramar,
    Marulv.

    SvaraRadera
  3. Hmm,råkar veta vilken affär du besökt... Om detta är en cliff-hanger från dig? Vet ju inte, men hitta din innersta magkänsla, den finns alltid. Kram från en tant som kanske är ute och cyklar 🚲 😕

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är inte svårt att veta vilken butik jag besökt - det står ju på påsen!! Men om du vill se det som en cliffhanger, så.. ;)

      Radera
    2. Det är inte så att jag VILL se något som en cliff-hanger ;) Försöker bara tyda dina kryptiska signaler...

      Radera
  4. Ah, nej, ingen cliffhanger, men jag brukar ibland vilja dela upp inlägg så att de blir mer koherenta och inte så långa ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag cyklar vidare... ;) Fin giraff!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)