Lösenord

torsdag, januari 07, 2016

Jag drar kalven till skogs

Under mitt och Christoffers tre och ½ veckas långa jullov (med uppsatsskrivning och tentaplugg inräknat) så valde vi att ta en liten mini-vacay. Dessutom har han ju aldrig fått äran att träffa min farmor och farfar - två av de viktigaste personerna i mitt liv. Så varför inte slå två flugor i en smäll?

Vi åkte iväg lagom till att minusgraderna greppade hårt om Sverige, och att sitta i raggsockor fram den varma brasan kom väl till pass.




Ute blev det ett vinterlandskap som hette duga. Vackert var det att beskåda (i alla fall från insidan).




När vi kom dit blev vi serverade mat och dricka. Det blev farmors dödsgoda potatismos och köttfärslimpa, med rotfrukter och lingonsylt. Farfar sträckte direkt fram en öl till det nya sällskapet (och sen två, tre och fyra).




En stor del av tiden tillbringades här; i vardagsrummet framför TV:n, med ett glas Pepsi Max och blickar mot den tröstande, sprakande brasan.




Bloggandet gjordes bäst här.




Christoffer bad mig göra en liten film också, för att föreviga det. Jag fick sällskap en en gosig, krullhårig hund i samma veva. 




Andra dagen så började vi vårt andra pussel, och bara timmarna senare var det nästan helpusslat. Det är så det går med en pusselmanisk pojkvän, en farfar med god finmotorik och en lika pusselintresserad Emelie.




Men fingrarna pillade på mer än bara välutskurna kartongbitar - de pillade på bulldeg också!



Jag fick suget att baka bullar, och Christoffer hjälpte mig att inge liv i en hel hög gigantiska kardemumma-mandel-bullar.




Och de var lika goda som de var stora. Det tyckte även farmor och farfar, som smaskade två var under kvällen.

Under tredje dagen åkte vi hem, efter vistelsen med farföräldrarna, luspudlarna, korsorden, pusslandet och i min mening oförväntat mycket omtanke, trygghet och värme. Jag var som nämnt rätt nervös innan - Christoffer har snabbt funnit sig som en oerhört betydelsefull person i mitt liv, och mina farföräldrar likaså. Att få dem att mötas var spännande, och för mig en stor sak.

Däremot är det omöjligt att inte trivas i den lilla timmerstugan min farmor och farfar bor, och på det sättet de bemöter varje själ med varma, öppna armar. Farmor som pratar och är så munter, hjälper till och bjuder in. Farfar som är mer av den tyste typen, som erbjuder öl och småskämtar, och finns alltid där om något skulle behövas.

Jag är så tacksam och glad för att de finns.


6 kommentarer :

  1. Klart att besöket verkar ha blivit precis så fint som du önskade och som man kunde förvänta sig, efter vad du skrivit innan om dina farföräldrar! Ser såå mysigt ut.

    SvaraRadera
  2. Åh vad fina bullarna blev! Och vad fint att det gick så bra :)

    SvaraRadera
  3. Vilken kärlek som riktigt strålar ut ur dina ord när du skriver om dina farföräldrar. Jag blir alldeles varm i hjärtat! Dessutom ser det så mysigt ut med en stuga i skogen som har - det bästa av allt - en brasa! (Jag menar, WOW!). Vad härligt att ni haft en mysig tid tillsammans, både du, farföräldrarna och Christoffer. Att vara bland nära och kära i en så lugn miljö är verkligen balsam för själen! Bisous, ma jolie!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, åh, ja, jag älskar dem SÅ SÅ SÅ SÅ mycket! Brasan är bland det bästa, tehe, man kan inte vara missnöjd när man är varm och hör sprakande trä.. :)))
      Gros bisous, chérie!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)