Baguette, film och bakelse-dejt

En gång i veckan som blivit till två gånger i veckan har nu blivit till tre gånger i veckan - jag och fransosen träffas mer och mer regelbundet under min sista tid här i Paris. Det blir tydligt hur han ofta uttrycker att "jag måste ju ta vara på tiden med min lilla svenska", hur han alltid försöker se till att jag mår som allra bäst och inte kan stå ut med en sekund när jag inte ler i hans sällskap.

Eller hur när jag skämtsamt drar "ja, men om vi inte ses i helgen kanske vi kan ses nästa vecka?" och hur det blir ett absurt långt uppehåll som vi både skrattar åt och retar varandra för. Eller hur han försöker kittla mig fastän jag inte är kittlig, säger åt mig att "fais attention" (vara vaksam) när jag umgås med manliga kollegor utanför jobbet, men hur det samtidigt märks hur stolt han är av att jag får intresse av det manliga könet. Hur han på gatan spatserar med armen om mig och självsäkra steg eller skickar en puss-smiley i Whatsapp för att säga godnatt.

Häromdagen vi efter mitt jobb, tog oss hem och åt baguetter och bakelser.

Till honom hade jag kirrat en Millefeuille au chocolat (chokladmousse-bakelse varvad med lager av smördeg) och till mig hade jag viennoise au chocolat och tarte au sucre. Till desserten tittade vi på den passande filmen We'll Never Have Paris innan vi kysstes godnatt och somnade.

Jag vaknade av hans puss imorse och ett "comment tu peux être si sublime si tôt le matin?" (hur kan du vara så vacker så tidigt på morgonen?) och jag fnittrade nekande.

Nä, hur kan jag vara det, med sömngrus i ögonvråna och uppsvullna kuddkinder? Ingen jävla aning.