Lösenord

tisdag, juni 09, 2015

Golv-pique-nique, crêpe längs Seine och glassavslut

Min söndag var magnifik. Så fasligt, traditionellt, mysigt magnifik.
Det började med att jag vaknade upp alldeles av mig själv, sträckte på mig i sängen som en belåten katt, kliade mig på magen och tittade ut genom fönstret. Vackert väder! Pique-nique!

Jag pilade iväg och handlade baguette, gjorde matsäck och satte mig på bussen på väg mot Jardin du Luxembourg och fransosen...




Men stackarn kunde inte gå utanför dörren; pollen var alldeles för påtaglig och han led nog som det var inomhus. Istället hade han stängt in sig med fläkten på högsta växeln, och jag slog mig ned på hans parkettgolv med en filt, ett korsord och min medhavda smörgås.




Fransosen själv satt och pillade med sitt, och det var två timmar av lugn tystnad (innan vi började reta varandra). Vid 13-tiden kände jag emellertid suget efter lite frisk luft, för den pollenfria karantänen började rispa huvudvärk innanför skallbenet på mig.

Jag pussade fransosen adjö, sade "à mercredi!" (ses på onsdag!) - då herren faktiskt fyller hela 27 år, jag ska fira sönder honom! - och tog mig ut på promenad.




Jag gick den vanliga sträckan mellan den ståtliga parken, senaten och kom fram till ännu ett sugstillande.... Nutella-crêpe, mmmm..!




Jag har liksom bestämt mig för att jag har ätit alldeles för lite crêpes under dessa elva månader jag varit här. Jag måste gottgöra det, genom att äta min ranson nu här i slutet istället. (Detta var den tredje denna vecka).

Och som alltid när jag äter crêpe, så slutar det såhär... Inte konstigt att folk tittar konstigt på mig.




Ingen skada skedd! Jag torkade mig ren med servetter och tog en ohyggligt het promenad mot mitt sextonde arrondissemang.

Jag gick bland annat längs i västlig riktning på Seines sydsida (ny favoritsträcka)... 




Och tog en liten omväg genom Jardin du Tulieries...




Väl hemma så lade jag mig, tog av mig skorna från min ömmande fötter och bara somnade. Alltså, en helt ofrivillig tiger-snooze, som av värmen helt tog över mig. Jag vaknade upp en timme senare och ba va hände där?!. Jag som aldrig tupplurar annars.

Jag tvingade mig ut på ännu lite frisk luft (trots att mitt trötta huvud bara ville fortsätta sova, men det går inte för sig! Jag vägrar vakna upp klarvaken mitt i natten). Ett spontanbeslut att upptäcka sjön runt Bois de Boulogne erbjöd en av de mest rofyllda stunderna jag haft hela veckan - men det blev så många bilder att det får bli ett eget inlägg.

Sedan kom jag hem och njöt av den berättigade utmattningen med en burk favoritglass.




Mmmm.. Fairly, Fairly, Fairly Nuts....

5 kommentarer :

  1. Länge sen jag sag dina coola brillor =) tiger-snooze? Nytt begrepp för mig men jag förstar absolut vad som menas.
    Skulle vara roligt att fa en beskrivning av den mystiske fransosen! Hur ser han ut? Han är ju lika gammal som mig! Har alltid sagt att 88:orna är en bra argang ;-)

    SV: Mitt konsertsällskap är faktiskt av kvinnligt kön; vilket i mitt fall innebär bara kompis-potential, inte partnerpotential. Men jag tror dina rad är applicerbara även i detta fall; tack för (som alltid) kloka och ärliga tankar!

    SvaraRadera
  2. Är ingen fanatiker beträffande crêpes, men visst är det gott! Har dock ett speciellt minne av denna föda och Bois de Boulogne. När vår son var liten, typ två år, campade vi i Boulognerskogen och tog på kvällen bussen in till St. Michel. Han somnade på bussen och blev störtsur när vi skulle stiga av! Vi bestämde oss då för att köpa en blåbärscrêpe åt honom. Fantastiskt beslut! Som genom ett under förvandlades han till ett solsken i många timmar, höll ut ända till midnatt, så kvällen blev en succé. Där ser man hur magisk effekt en crêpe kan ha!

    SvaraRadera
  3. teruko: Nämen, vilken glädjespridande historia..! Vad spännande att även mitt inlägg innehöll både Bois de Boulogne och crêpes, då.. ;) Jag har emellertid flera frågor som väcks.. Blåbärscrêpe?! Hur sjutton hittar man det? Standard är ju beurre/sucre/nutella/banane, och går man turisttätt finns ibland även fraises, non? Myrtille? På crêpe?! Fantastiskt funnet!
    Och sedan ser jag fram emot att höra fler historier till hur dina barn och barnbarn förrhåller sig till Paris i och med era enträgna och regelbundna möten med staden (men det kanske vi kan ta sedan när ni väl är här!)

    SvaraRadera
  4. teruko: Nämen, vilken glädjespridande historia..! Vad spännande att även mitt inlägg innehöll både Bois de Boulogne och crêpes, då.. ;) Jag har emellertid flera frågor som väcks.. Blåbärscrêpe?! Hur sjutton hittar man det? Standard är ju beurre/sucre/nutella/banane, och går man turisttätt finns ibland även fraises, non? Myrtille? På crêpe?! Fantastiskt funnet!
    Och sedan ser jag fram emot att höra fler historier till hur dina barn och barnbarn förrhåller sig till Paris i och med era enträgna och regelbundna möten med staden (men det kanske vi kan ta sedan när ni väl är här!)

    SvaraRadera
  5. Vi tar preciserad info vid träffen! Men, betänk att blåbärscrêpen slukades 1981 :-D, "mycket vatten har flutit under broarna" (klassiskt talesätt för oss överåriga) sedan dess, så de kanske inte finns längre! Mina favoritcrêpes har alltid varit med likören Cointreau, inte för alkoholen men för smaken.

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)