Lösenord

måndag, april 06, 2015

"Je pense que je suis un peu amoureuse de toi"

Fredagskvällen bjöd på efterlängtad dejt, och jag klädde mig i spetströja som matchande skalpen.
Eftersom jag haft en riktigt stressig och känsloladdat stark vecka, så kunde jag inte tänka mig något bättre än att få...




... äta galetter och crêpes!

Fransosen tog mig till vårt standard-ställe, där jag testade en ny galette med emmentaler-ost, purjolökskräm och bacon. Dessutom flirtade jag till mig två olika såser av kyparen, som numera känner igen mig...




Själv tog fransosen en variant med bacon, ägg, karamelliserad lök och crème fraîche. Inte illa det heller, om jag får säga det själv.




Till efterrätt beställde jag min absoluta favorit-crêpe. Den jag bara inte kan få nog av!
Denna gången tillade jag lite käckt vid beställning att "et moi, j'adore la glace!" (och jag, jag älskar glass!), vilket var helt rätt av mig...




... eftersom kyparen förstod hinten, och sedan satt jag där med två kulor vaniljglass istället för vanliga "en". Åh, vad jag tyckte om honom då! Fransosen min bara skrattade och jag fortsatte tilla oskyldigt att vadå-jag-är-ju-bara-så-charmig. Åh, så jag njöt!

Väl hemma igen tittade vi serier med mätta magar, innan vi somnade gott.

Morgonen därpå, däremot... Så tror jag att jag gjorde något dumt. Jag hävde ur mig när vi satt i soffan, precis tio minuter innan jag var tvungen att gå, att "je pense que je suis un peu amoureuse de toi" (jag tror jag är lite kär i dig). Han spärrade upp ögonen, förvånad till gränsen till förskräckt, och sjönk sedan in i vad jag uppfattade vara en fundersam sorgsenhet. Jag försökte lättsamt förklara att det inte alls var något dåligt, utan bara trevligt, och att det inte alls betyder några förändringar mellan honom och mig....

... Men förvåningen hos honom hann inte släppa innan vi kysstes adjö, nämndes om att ses nästa vecka och lät hissdörrarna gå igen bakom mig.

Jag har ingen aning om vad jag gjort nu.


8 kommentarer :

  1. Åh nej, det är så jobbigt att lämna en människa när man inte kan förstå riktigt vilka tankar som flyger genom huvudet på hen. Jag tror säkert att det ordnar sig, charmig som du är! ^^.

    SvaraRadera
  2. Klurigt med hans reaktion alltså. Samtidigt, är det rätt ska man väl kunna säga vad man tycker och tänker utan att fundera? Men förmodligen blev han bara lite chockad/förvånad och måste smälta det hela en dag eller två =) What is menat to be will happend!

    SvaraRadera
  3. Oj! Men det är ju inte så konstigt att man kanske utvecklar känslor när man umgås så pass mycket som ni gör. Och ni verkar ju ha det så ordentligt trevligt tillsammans också! :) och du sa ju att det inte förändrar något, så jag skulle tro att det är okej. Men som en annan kommenterade, det som händer händer helt enkelt!

    Kram på dig, Emelie!

    SvaraRadera
  4. Blir lite förvirrad nu :o Ni är ju ett par, eller? Ni är ju alltid med varandra, sover över osv? Är inte det minsta kriteriet för att vara i ett förhållande att man är kär i den andra :o

    SvaraRadera
  5. Bea: Tack så hemskt för din kommentar! Ja, jag tror det verkar vara okej också - han skrev och frågade om jag vill ha dejt på torsdag, och det vill jag förstås! Så allt verkar vara lugnt mellan oss, nu ska det bara se om han "låtsas som ingenting" eller om vi faktiskt har en liten annan interaktion när vi ses framöver.. ;)

    SvaraRadera
  6. Anonym: Jo, vi säger att vi är i en "öppen relation", fransosen och jag. Vi träffas, skrattar, sover över, dejtar... Men samtidigt har jag många olika nivåer för känslor.
    Man är ite förtjust, man är förälskad, man är kär, man älskar.. (i den ordningen)... Och när vi väl började träffas BESTÄMDE VI att vi skulle vara försiktiga för att inte bli kära, eftersom det skulle innebära krångligheter när jag sedan måste lämna Paris...

    Vårt minsta kriterium (och alla har ju egna kriterium för vad som krävs för ett förhållande, visst?) var att vi hade roligt och trivdes i varandras sällskap. Kanske var lite attraherade också. Men från min sida är det definitivt mer än så numera :) Förstår du bättre?

    SvaraRadera
  7. Aha okej, jag förstår! Ursäkta om jag lät dömande i min ursprungliga kommentar, menade verkligen inte det, trodde bara att par var par för att de liksom var kära.. Men självklart är alla relationer olika och om det funkar för er så go for it :)

    SvaraRadera
  8. Anonym: Ah, absolut ingen fara! Jag hoppas jag inte lät arg eller otrevlig i mitt svar, heller. Jag uppskattar att man ställer frågor, och jag svarar mer än gärna :)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)