Söndagsbrunch och långpromenad

Söndagar är min absolut bästa dag. Dagen jag får summera hela veckan, andas ut och bara vara mig. Jag vet inte varför, men det är något med att spara sista dagen och göra den till min, som får mig att känna mig så himlans trygg, och så himlans viktig.

Denna söndag påbörjade jag, traditionsenligt, med en favoritbrunch.

Både baguetten och croissanten (åh, croissanten!) proppade jag full med sylt och nutella, och njöt av min hälsokostmedvetenhet. Socker, vitt mjöl, choklad, mer socker och massa smör. Ja, heja, allt man behöver för att orka hålla motorn igång hela dagen lång! 

Efter att magknorret tystnat så började promenadsuget ta till. Jag tog mig ut i ett roligt, och vårnalkande Paris.

Stötte bland annat på den här röda-in-yo-FACE-dörren och kunde inte hjälpa att föreviga den i mitt bildarkiv.

Sedan satte min nostalgiska sida in, och jag tog en tur förbi ett av mina små favoritkvarter, högt upp i Batignolles.

Detta var nämligen utsikten som jag och min syster hade under vår första Paris-resa tillsammans, och jag stod och tittade på de blåa fönsterluckorna och saknade vår tid tillsammans. Önskade att hon var med mig. Önskar att hon kunde hälsa på mig.

Men minnena fick vara bra nog, för några timmar till hann jag vara ute innan kvällens dejtäventyr. Fast det inlägget får ni läsa imorgon!

Ps. Tack för alla röster och kommentarer på poll-inlägget! Nu blir jag ännu mer pepp på att blogga, med er fina feedback! 
(Ps2. Fransosen är för övrigt asnöjd över att han "vinner" pollröstningen också. Han påstår att det är tack vare honom som bloggen håller så bra kvalitet. Tsss..!).