Kärleksmums!
Eller som jag klumpigt vill översätta det till franska - Miam d'Amour!
Jag säger då det - att baka med barn är egentligen inte att baka alls. Det är att städa. För helt ärligt (och utan överdrift) så tar det trippelt så lång tid att städa undan, än det tar att faktiskt baka smeten. Men trots detta hann vi smälta smör. blanda i kakao, mjöl, bakpulver, vaniljsocker (varannan tur med decilitermått, matsked och tesked) och lite annat smått och gott.
Det tog inte lång tid förrän labbarna snarare var -i- bakskålen än vispandes utanför, och när man försöker få Adrien att "smaka lite med fingret" så föredrar han att föra en hel handfull upp mot ansiktet.
Egentligen är det ett mirakel att kakan ens blev klar, när jag tänker efter.
Pojkarna var överförtjusta, jag fick mig ett par go'a skratt, flera leenden och en trevlig förmiddag. Och trots att pojkarna i slutändan avskydde kakan ("smakar bara kaffe!") så vet jag att bakningen ändå alltid är höjdpunkten.
Och doudou (Adrien's gosedjur) fick bevittna hela kalaset, han med.
Helt klart bästa sättet att fördriva en regnig förmiddag! kan man fa ett recept pa denna mumsmums manne? Äter man den som den är eller med visp/glass till? Är det mkt kaffe i? Sa mkt kaffe att en icke-koffein-van person riskerar koffeinchock? O vem/vems är kaninen? Mkt fragor det blev ;-)
SvaraRaderaMen åh så mysigt!
SvaraRadera"Man ska inte förstöra kakan genom att grädda den"-sägs det ju! ;) Smet är alltid godare än själva färdiga kakan! ;)
SvaraRadera