Att fira 'Le Chandeleur' med dessert före varmrätt

I måndags fortsatte dejtandet, när jag på morgonen insåg att det var Le Chandeleur - eller mer känt som "crêpes-dagen".
Det är en kristen högtid som firas i katolska länder, men som i Frankrike mest går ut på att man äter galetter och crêpes.

Men vilken panghögtid!, tänkte jag, och gav mig tusan på att fira.

Ett snabbt sms for iväg till min favorit-fransos. "Det är ju crêpes-dagen idag! Vill du ut och äta nutella-crêpe efter jobbet?" och fick ett positivt svar tillbaka.

Så efter jobbet gav jag mig ut i mörkret och letade efter métron som skulle ta mig till fransosens bostad.

Väl där hade ingen av oss ätit middag ännu, och han bad så snällt om min klassiska bolognese... Så jag kunde inget annat än att ge med mig. Så jag satte igång med förberedelserna, och stekte lök, köttfärs, champinjoner och lite annat smått och gott...

Mitt i hela processen inser vi att...

... vi inte skulle hinna äta upp varmrätten innan crêpes-ståndet skulle stänga. Så vi tog ett snabbt (och självklart) beslut, lät bolognese puttra klart på spisen och tog oss ut i Paris-mörkret. Idag skulle det bli dessert före varmrätt.

Efter att nästan blivit besviken för att crêperiet stängt, så tog han tag i min arm och drog mig vidare till nästa. Där var det minsann öppet, och med rykande varma nutella-crêpes pilade vi tillbaka mot hans lägenhet. Mmmmmm... På vägen diskuterade vi kommande helgen som vi ska fira (min födelsedag!) och andra äventyrligheter vi haft för oss.

Glada och crêpes-fyllda fortsatte vi middagslagandet och hann i princip precis äta upp innan klockan slog midnatt och vi damp i säng. Vi hann inte ens säga godnatt - vi somnade bums. Och jag var minst sagt lycklig, efter att ha fått mig en crêpe under självaste crêpens dag.