Själv var jag inte i närheten, utan i hemmets lugna (hur lugnt det nu kan vara med två småkillar) vrå. Sanningen var att jag inte fick reda på det förrän en väninna kommenterade om det här på bloggen, under pojkarnas sova-middag-timme, och jag insåg att tidningarna var fulla med rubriker om de förskräckliga nyheterna.
Idag håller vi alla här i Paris en tyst minut vid tolvslaget.
här i uk känns det inte som om någon vet om charlie. inte sett en enda status (folk pratar bara om hur idioten nigel farage kunde bli man of the year) och inga nyheter. jag antar att charlie inte är känd här...
SvaraRaderaJag blir sa arg att jag bara kokar! Jag kan inte för mitt liv fatta hur nagon är funtad som gör ngt sadant. O time:ingen kunde ju inte varit sämre heller med dessa obehagliga islamofobiska vindar som sveper över Europa.
SvaraRaderaSkönt att du fanns dig pa tryggt avstand i hemmets vra.
mes condoléances,
Anna