Jag tycker min topp är så frän - "this ain't fucking Paris". Vilket är så fasligt ironiskt, för det är det ju!
Men jag köpte den faktiskt i Stockholm, till mitt försvar, och tog med den hit för dess komiska effekt.
När dejten kommit på sin plats i soffan kom köttbullarna på sin plats i stekpannan.
Vi båda var så hungriga att vi högg in direkt!
Tillsammans med kokt potatis, kokta morötter, den svenska lingonsylten och min hemmagjorda gräddsås slickade vi tallrikarna rena.
Ja, nedan får ni se när middagen redan uppslukad.
Fransosen uppskattade maten mycket, och speciellt min sås! Då blev jag stolt så att jag riktigt lyste, ska ni veta... Vi satte på en film som vi enbart sneglade på medan vi åt desserten - de sista kanelbullarna, som han vid det här laget har kommit att tycka om mer och mer.
En liten bit av Sverige har han allt fått smaka av, och jag är glad att se att han blir så entusiastisk.
På morgonen bjöd han som vanligt på brunchmaterialet med baguette och croissanter, och vi åt tillsammans i soffan innan vi båda tog oss ut i den kyliga Paris-luften och hängav oss åt våra respektive dagsagendor.
VARNING: langt svar följer ;)
SvaraRaderaMen du vad snygg du är! Tycker alltid du bär upp det röda läppstiftet med bravur!
O kanske fransmän är extra bra pa frukost/brunchbjudning? Om du minns Göteborgaren jag date:ade I varas? Han var halv-fransos. O han hade alltid den goda smaken att baka bröd; han satte degen kvällen innan o lagom till frukost dagen efter hade vi nybakat bröd =)
SV: Faktiskt så var fikat med Valerie; då hon inte bloggar själv har jag varit osäker på hur mycket hon är bekväm med att vara synlig i bloggen; men nu är det utklarat ;-)
O så till fingrarna:
egentligen inget jättedramatiskt, vore ju roligare att kunna säga att man räddat ett barn på Antarktis från att drunkna eller dylikt. Men nej, jag stod utan vantar i en småländsk skog i snålblåst vintertid och höll två hästar. Inte jättelänge, kanske 15 minuter, men det räckte. Då jag kom in hade jag noll känsel i fingrarna, de var vita, och jag kunde inte röra dem. Vad göra? Jag mitt ljushuvud spolar varmt vatten över dem; vilket doktorn senare förklarade för mig är det absolut sämsta man kan göra. Nåväl, många små blodkärl frös sönder den dagen, och sedan dess har jag extremt dålig blodtillförsel i fingrarna. Detta gör sig påmint vintertid, då fingrarna se allmänt svullna, röda, blåa, lila och äckliga ut så snart jag varit utomhus en kort stund, hur tjocka vantar jag än utrustar mig med. Det positiva är väl att de inte gör ont sedan någon vinter tillbaka.
Måste bara fråga: tränar du eller så? Du är en grymt fin kropp men verkar ändå äta så gott och "friskt" liksom... (Jag är själv sjuk i anorexi.) Älskar din blogg hur som, du inspirerar! KRAM
SvaraRaderaFia: Hej! Jag tackar för komplimangen, och visst tränar jag! Två gånger i veckan på Friskis & Svettis, och jag kör då ett Jympa-pass tillsammans med en rad andra franska, svettiga kvinnor.
SvaraRaderaJag hoppas det går bra för dig och att du kan finna motivationen att kämpa för ett liv utan ångest och undervikt. Heja dig, Fia!