Den här veckan har det varit så somrigt, så varmt, och så soligt att jag knappt kan tro att jag bor i Sverige! Jag - som är van att frysa som en liten griskulting - hade svårt att ta mig runt ens i strumpbyxor, och det är med motvillighet jag nu inser att jag inte behöver ta med mig halsduken ut, i fall att.
Häromdagen mötte jag upp min vän Jonny, och trött efter en dags parterapier på min praktik fastnade vi utanför mig på en filt. Perfekt plats för sommarhäng.
Jag hittade även en tusensköna
(eller okej, min lilla gräsplätt är fullt av tusenskönor. Finns nog tusen små sköna, minst!)
Vi låg och babblade, smålyssnade på musik och gjorde absolut ingenting. Precis vad jag behöver. Lite så som jag tänker mig en idealisk sommar - kravlöst, anspråkslös, men fantastisk likväl.
Jag reserverar mig mot den sista formuleringen "men..likväl"; det borde stå, fantastisk just därför ;-)
SvaraRadera