Copacabana, plugg och glada Indien

I fredags hade jag planer att möta upp en liten Tuva.
Solen strålade varmt och eftersom vi båda är morgonpigga möttes vi redan klockan nio vid Gullmarsplan.

Vi skulle promenera till Tuvas utvalda frukostcafé, på vilket jag var ytterst nyfiken. Promenaden längs vattnet följde Årstaviken, och det var himlans fågelkvittrigt-idylliskt-vågskalpande, hela vägen fram.

Längst Årstaviken kom vi fram till Liljeholmen, och påbörjade ännu ett mindre photo-shoot tillsammans.
(Ett resultat av bloggskada och dokumentationsmani; Bilderna är alla tjuvade från Tuvas kamera).
Bildstöld åsido; det var så himlans fint och soligt, att det var svårt att inte vara sprudlande glad.

Snart var vi framme vid vår destination: Kafé Copacabana.Väl där studsade mobilerna fram ur fickan, helt av sig själva!
Tuva och jag var snälla och utnyttjade mobilens kamerafunktioner och diverse sociala appar.

Detta är resultatet:

En frukost som till en början såg en aning liten ut, men som sedan mättade gott. Och gott, ja, det var ordet.
Yoghurt med müsli och hallon, ostsmörgås utan gurkfräs och senap (jag bad snällt), te och nypressad grape-juice.  

Vi satt där i den retro-aktiga inredningsmiljön, babblade bort lite tid (med om Martin:ar, såklart),
och lärde känna varandra än lite bättre. Tyckte jag i alla fall. Så lättsamt och enkelt att gå till ett café, fika, småprata och uppdatera oss om allting lite runt-omkring.

Under babblet blev jag övertygad om att det var dags för mig att kapa håret en aning, så vi stack ut och letade frisör.
Jag hittade en kort efter att vi kramats adjö, och håret ser numera mycket friskare och fräschare ut.

---

Därefter satte stegen ut mot Handen och min vän Minister, som satt djupt i plugg-mode på kulturbiblioteket.
Jag satte läger bredvid honom och försökte vara lite duktig, jag med.

 
Ett par timmar och en kapitel senare var det dags att ta sig tillbaka in till stan igen.
Vädret var fortfarande nervkittlande somrigt, och efter en tågresa mötte jag upp min käre pojkvän för en solig promenad.

Jag fastnade även på bild på en parkbänk...
(nej, det är inte så chill som det ser ut. Mer likt "Martin! Martin! Ta kort på mig! Ta kort på mig! Jag ser jättecool ut!").

... Men visst gör jag det? Ser cool ut, alltså.

 (Jaja, det gör jag.)
Hursomhelst! Martins mage kurrade genom hela Södermalm, så vi fick middagsplats på en indisk restaurang.

Min herre är stilig som vanligt

Jag tog som vanligt min tarka dhal; vegetariska linsgryta, med tillhörande naan-bröd.
Som jag suktat efter indiskt (jag får snabbt abstinens av saker och ting, ska vi veta), och åt med gott humör. Martin tog en alldeles för mild rätt, men lyckades trots det hålla humöret uppe och dricka hela sitt förvuxna glas med mjölk.

Kvällen avslutades med en spontantripp till Minister och film i vederbörandes soffa, innan vi skyndade oss med ett bra tåg hem och hoppade i säng.

Så livligt kan man ha det en kläm-fredag, minsann.