Jag är en person som älskar människor. Rakt och frankt; jag är ett socialt vidunder som utan större problem kan tala vitt och brett med vem som helst jag möter på bussen. Jag har lätt för ord och älskar att konversera snabbt och rappt - gärna med välvalt ordförråd och väldigt öppet.
Så ja: Kallprat och andra ytligheter underhåller mig. Jag möter gärna nya personer och skapar därför lätt många bekanta jag gärna håller kontakten med.
Däremot... Så har jag aldrig varit en person som ansträngt mig för att knyta an med människor. Jag har heller aldrig sökt mig till människor för att skaffa vänner, hitta partner eller enbart i syfte att inte vara ensam. Faktum är att jag snarare drar mig för att få människor för nära inpå, och utvärderar och omvärderar ofta mina relationer.
De personer jag anser vara mig nära är människor jag funnit äger en inre respekt. Det är personer som jag förundras över och beundrar, som bär sig själva med insikt och stolthet. Personer som visar mig tillförlitlighet, som står för sina ståndpunkter, som agerar utifrån sin egen person och som oförställt värderar vår relation.
Jag medger att jag kan bli riktigt sårad om en person jag funnit tillit till visar sig ouppriktig. Det är på grund av min aktsamhet gentemot anknytning en raritet, men när det väl händer känner jag mig handfallen och kontextuellt obotlig.
Ett förtroende är så oerhört viktigt för mig.
Just nu känner jag mig så fantastiskt tacksam gentemot de få människor som jag vågat falla för. För att de velat bära mig även fastän jag trotsigt ska stå, och syr fallskärmar fastän jag vägrar att hoppa.
Tack Martin, tack Marieke, tack Nathalie, tack Emsi, tack farmor och tack farfar och tack Simon.
Och så ett tack till Lovi och ett till Minister.
För ni är personer som hjälpt mig bli mig själv.
 |
| Carelessness of a friendship |
Gud, jag blir helt rörd av båda dina senaste inlägg.
SvaraRaderaDet där du skrev om vår middagsträff gjorde mig så superglad och jag kan bara säga detsamma till dig!
Längtar redan till vår nästa fika :)
Det här inlägget var väldigt fint och ärligt skrivet. Är dålig på att formulera mig här i kommentarsfältet, tycker att det ger genererar en viss prestationsångest, haha. MEN i alla fall, så himla fint skrivet Emelie! Det är så vackert med relationer, och du förmedlar verkligen det genom dina ord. Alltså gud, du skriver verkligen helt sjukt bra.
Emliiiiiiiiiii :) hur mår du vad gör du hur är det? Jag är i sthlm ju, vi borde ses!
SvaraRaderavad synd:/ Vilken del tycker du var svårast/lättast? Är det inte bara på de mest populära universiteten det är så högt? Är beredd att flytta var som helst. Dock inte utomlands tror jag...
SvaraRaderaLåter jätteintressant! Jag är också intresserad av terapi, men att jobba med utredningar verkar också spännande! Jag läste om en tjej som studerade på psykologprogrammet i Lund, och hon skrev om en gruppuppgift där de bl.a. fick analysera deltagarnas olika beteenden. Verkar jätteroligt :)