Tillbaka till Lidingö, pizza och kattbråk

Så åkte vi på lördagen uppåt mot Stockholm och Lidingö. Det kändes märkligt att lämna det ställe vi varit på i en hel månad. Det kändes både som att vi varit där en hel livstid, samtidigt som tiden har gått så fort.

Jag tittade ut ett lämpligt frukostställe på vägen där vi stannade och skulle köpa färdkost. Väderstads Centralkonditori, heter det, och har tydligen fått en utmärkelse i White Guide med hög klassering. Vi insåg det när vi kom dit att är det kö ut på gatan, ja, då är det antagligen ett riktigt bra ställe. 

De hade en imponerande bakelse- och bakverksdisk. Jag hade svårt att veta vad jag skulle välja.

Kom till slut ut med en smörgås och tre bullar. Jag tog en brie-smörgås med honung och valnötter, samt två farinbullar och en kardemummabulle. 

Sååå gott! 4/5. 

Vi susade vidare hela vägen upp till Lidingö, där jag nu skall återgå till det hemlösa hoppandet i ett par veckor till. Nattis & Vic var inte där - de var i stan och firade en av Victorias släktingar.

Vi tyckte det skulle bli riktigt spännande att se hur katterna kom överens - en månad sedan de senast setts. Kan säga såhär: det var som att Minou glömt bort dem HELT. 

Han gömde sig, morrade och fräste och var livrädd för kusinerna på nytt. Dumme kattfan. Att du inte lär dig. Han är verkligen en ensamkatt i hjärtat. 

Men, som vi nu lärt oss är det bara tid som krävs. Vi låg och försökte titta så långt vi kunde av Gift vid första ögonkastet Australien (vi har nu tittat 30 timmar, och har bara 6 timmar kvar på hela säsongen 😆), innan det var dags för att oss att gå och äta middag.

Vackra vyer längs Lidingös kust, innan vi landade på 450 gradi. Mycket sannolikt den sista gången på väldigt, väldigt länge (då Nattis & Vic flyttar i maj). Denna middag var deras 30-års-present till mig, för de hade gett mig ett presentkort hit 💛

Lördagkväll och fullsmockat med folk. Tur att det nu går att boka bord! Vi valde våra två favoritpizzor - jag tog en vit tryffelpizza och Emil en capricciosa. 

Och så en nutellapizza till efterrätt - utan jordgubbar, tack! 

Det var grymt gott denna gång, och Emil tyckte det var en perfekta revanschen (från att han förra gången känt sig så illa bemött av personalen). Denna gång var pizzorna vassare och personalen trevligare. 

Vi kom tillbaka till lägenheten, fortfarande tom förutom katter som var oense. Medan Emil bakade kakor till morgondagen (sin 27-årsdag!) så låg jag i soffan och bara njöt. Njöt och väntade på kakor.

Minou gömde sig i hallen bakom min kappa. Bästa sättet att undslippa elaka kusiner. Jag väntade fortfarande på kakor. 

Nattis & Vic kom hem lagom till att kakorna var klara, och jag smällde två stycken. Tänk, att få äta Emil-kakor så många gånger på kort tid som jag har på senaste tiden. *Lyx*

Emil och jag testade även Ben & Jerry's nya nyhet i glassdisken - Salted Caramel Brownie Peace Pop. Den var riktigt god! Hade definitivt rekommenderat den om den inte kostade skjortan 🙃

Därefter bäddade vi inne i lilla rummet och sov på madrassen. Nästa dag var det Emils födelsedag, och därefter skulle den hemlösa vardagen dra igång igen.