Systerdejt på Un Poco

I lördags så fick jag skjuts av farfar till tågstationen, för att ta tåget tillbaka mot Lidingö. Det var dags för Lidingö-veckor. 

En dryg timme senare var jag tillbaka i huset med alla katterna. Det var nästan overkligt hur bekväma de är med varandra nu. Sover obesvärat på samma soffa, leker, äter tillsammans, markerar inte revir... 

Jag hann landa och umgås med Minou ett tag, innan dess att jag och systern hade tidiga middagsplaner. På Un Poco. 

Jag har velat testa Un Poco i flera år, men på grund av den vansinniga avbokningsavgiften samt covid-19 så har det dragit ut på tiden. Men nu så!

Syster och jag synade menyn och fick in gratis bröd innan maten. Gratis bröd = nöjd Emelie. Även om focaccian var lite torr och smaklös 🤭

Vi beställde in två olika pastor - Nattis tog maccheroni tartufo; tryffelstuvade makaroner med citron & gräslök, och jag tog en dagens rätt; linguine al burro; pasta med smör och parmesan.

Förlåt men OJ vad god smörpastan var. Riktigt sådär göttig så en inte kan sluta äta. Det som är synd med det är bara att det känns som att en betalar tvåhundra spänn för något en egentligen kan göra hemma (Nattis höll inte med, men vafan). Makaronerna var också goda, men vi båda höll med om att det var aningen för mycket citron, så de var lite för syrliga.

Nöjda betalade vi för oss och tog en promenad ut på stan. Jag letade upp Bröd & Salt för att handla vallmofralla (har blivit besatt av dem där) och Nattis stannade kvar för att möta upp Vic, dricka öl och spela biljard.

Jag tog en promenad genom Östermalm då solen redan gått ned och lyssnade på musik. Kände mig fri och lätt och bekymmersfri. Fick en ensamkväll med film, snacks och te. Vilket behövdes, för dagen efter kastades mitt mående upp och ner...