Firar dos tre med semla och biverkningar

Veckan i Mariefred rullar på. Rutinerna är en tröst när saker runt omkring känns ohanterbara och överväldigande. Fler besvär med radhusbygget, oro, betungande kompisproblem och saknad av Minou och Emil. 

Rutinerna som är jobb, frukost, promenad, jobb, lunch, promenad, jobb, mellanmål och fri lek (= umgås med farmor och farfar, pussla, se på tv, läsa). 

Farmor har lagat falukorv och potatismos... 

... och panerad fisk med gräddstuvad blomkål.

Nattis och Victoria skickar bilder och videos på katterna. Jag saknar Minou så mycket! Han verkar trivas väl med kusinerna numera, men själv är det väldigt ensamt om natten... Om man inte räknar med musen som tagit sig in under sängen och klapprar med sina små klor mot trägolvet... (den vågade sig INTE hit när Minou bodde i stugan med mig).

Utsikten från min mindfulness-brunn har gått från snötäcke...

... till vårgrön.

Så himla vackert, var det.

Jag tog dos 3 igår, firade med en semla som farfar köpte på bageriet medan jag stacks.

Sen efter jobbet belönades jag med en kardemummabulle, från Printz bageri (som Emil blivit så besatt av). De är faktiskt skamligt goda därifrån.

På torsdagskvällen så möttes jag, Emil, Tomas och Chrissy spelade rollspel digitalt för första gången.. Här är en karta över Ubersreik, där vi nu är i spelet.

Skrattade mig igenom denna omgång och det var så roligt att träffas, än över datorskärmarna.

På kvällen åt vi även stuvade räkor på toast. Lyxigt!

När jag skulle lägga mig och läsa på kvällen så kom febern smygande. Jag blev varm och det började värka i kroppen, ingenting kändes bekvämt, jag frös inombords men svettades av värmen på huden. Armen som stuckits gjorde så ont att jag inte kunde ligga på den. Biverkningar, tänkte jag. Fint att se att vaccinet verkar. Men hoppas bara jag är frisk så jag kan jobba. Är lite klar med att vara sjuk.

Dessutom, på lördag åker jag tillbaka till Lidingö och till min pälstott!