Paris: Dag 2, Knyckertz käkar pizza med Loïc

Onsdag. Jag vaknade upp i Paris, helt förvirrad. De senaste dagarna har varit så - jag vet varken om jag är i Mariefred, på Lidingö eller i Nyköping. Istället överraskades jag av insikten att jag är i Paris. Wow. Lättnaden.

Hade mitt första arbetspass 10-12, och valde att gå ut på en morgonpromenad innan dess.

Fick ett meddelande från Emil. Han hade blivit sjuk. Fick ett meddelande från Victoria. Hon hade också blivit sjuk. OCH HÄR VAR JAG I PARIS, FRISK SOM EN NÖTKÄRNA. *peppar peppar ta i 🌳* 

Vad är oddsen ändå? Känner att jag har ett killer immunförsvar som förtjänar löneförhöjning. Och nu kunde jag strosa omkring här i staden, beundra fasaderna, njuta av flera plusgrader och franska röster på gatorna.

Solen gick upp över Jardin du Luxembourg där det fanns flera hurtiga fransoser som sportade. Bland annat en pappa med barnvagn som låg och gjorde armhävningar. Blev imponerad av hans motivation.

Gick förbi ett av mina favorithörn och var tacksam över den blåa himlen. 

Kl. 10-12 körde jag mitt första arbetspass för dagen. Min set-up, inte långsiktigt ergonomisk men helt okej för en vecka (där jag dessutom tagit två dagar ledigt):

Sittandes i skräddarställning på sängen med datorn uppställd på två kartonger, och min ljusterapilampa som lyser upp hela rummet. Älskar min ljusterapilampa. 

När jag tog mig ut för lunch hade solen arbetat sig ned mot byggnadsstommarna. 

Jag var superhungrig och hade gått förbi ett ställe under morgonpromenaden som jag ville testa. Artistotte hette det, och var som en fransk version av subway - en fick välja bröd, sedan pålägg. Allt gjordes framför ögonen på en.

Jag valde ett surdegsbröd med vallmofrön på, och inuti hade jag cream cheese, ruccola, serrano-skinka, parmesan, pesto och soltorkade tomater. JA PRECIS, vad gott! 

Åt på en bänk på torget innan jag fortsatte min promenad. Ringde kort och pratade med Emil, och sedan ett längre samtal till Malin. Njöt av det fina vädret. 

Sprang över på en gudafin julgran och fick god lust att dra en Knyckertz (ni som vet, ni vet). 

Jag kom tillbaka till studion för att arbeta sista jobbpasset för dagen, 15.30-18.30. Det gick fort - förvånansvärt fort. Helt plötsligt var det mörkt utanför fönstret, och jag skulle ut för att gå på kompisdejt med Loïc! 

Förutom det magiska julpyntet som klädde gatorna, så inspirerades jag även av de juliga bakelserna i skyltfönstrena... 

Mötte upp Loïc och vi tog oss till en pizzeria på min "att besöka"-lista i google maps (sparar alla restauranger jag varit på samt vill besöka där). Presto Fresco hette denna. Utsidan var spektakulär - som en gammal teater, och insidan var full med folk och där avstånd inte var en grej.

Jag beställde en tryffelpizza SÅ KLART. För vad annars. 

Loïc verkade glad att se mig, likväl som att jag var glad att se honom. Vi hade mycket att ketchupa om - främst radhuset och fortsatta förseningar och mitt och Emils särboende och familjehoppandet som kommer ske tre månader framöver, men också anekdoter av saker som redan skett här i Paris. Jag fick en galen idé som fick Loïc att skratta så att han inte kunde svälja maten. 

Han beställde en fyra ostar-pizza, som vanligt.

När vi ätit upp tänkte jag vara chevaleresk nog att bjuda, så började mitt kort strejka och han fick ta notan trots allt 😅 Men han fick i alla fall en liten julklapp - Juleskum från Sverige! 

Vi tog en lugn promenad tillbaka genom ett mörkt Paris.

Broarna lyste upp så vackert att jag stannade Lolo flera gånger för att fota.

Vi sade adjö vid tågstationen och jag ringde upp Minister och snackade lite skit. Älskar att promenera runt destinationslöst, lyssna på musik eller poddar, eller prata med en god vän/familjemedlem. 

När jag kom hem runt 21 tittade jag klart på den franska film jag påbörjat kvällen innan, drack te och njöt av att få vara precis här. I Paris.