Paris: Dag 1, Ångestfylld och peppad tjej tar sig till Paris

Planet mot Paris på tisdagar avgår en så perfekt tid - 12.45, så att en varken behöver vakna supertidigt för att resa, men inte heller kommer fram supersent. Idag reste jag inte förrän kl. 10, och hann med ett snällare träningspass innan avresa.

Trots det var jag morgonseg och väldigt ängslig när jag satt på tåget. Längtansfull och pepp, men extremt lättriggad inför ångest.

Hela resan - Lidingöbanan, tunnelbana och sedan pendeltåg, så satt jag ofrivilligt på helspänn, och fick impulsiva tankar som att "Kommer jag missa nästa förbindelse?" .. "Sitter jag verkligen på rätt pendeltåg nu?" ... "Det står mot Uppsala, men detta tåget kanske hoppar över Arlanda?"...

"Har jag redan missat Arlanda?"..."Gick jag verkligen av på Arlanda nu, eller råkade jag gå av på en annan station?".

Detta trots att jag redan åkt tåglinjen minst hundra gånger, vet exakt vilken station som kommer efter den andra och hur Arlanda station ser ut 👆🏻

Varje gång en sådan tanke dök upp sved det till i magen av ångest och jag försökte intala mig själv det jag säger till alla mina patienter: "det är bara en tanke. Bara för att en känsla hakar på och stärker tanken, så gör den det inte mer sann för det. det är fortfarande bara en tanke, och min kropp missuppfattar situationen med ångest."  Då brukade ångesten släppa aningen. Till dess att en ny impulsiv tanke dök upp.

Jag kom i alla fall till Arlanda i precis lagom god tid (en timme innan boarding), och hann köpa en stöd-te att dricka på vägen mot säkerhetskontrollen i terminal 2. 

När jag kom fram till säkerhetskontrollen kunde mitt inre pusta ut. Nu var det bara genom här, sedan var gate:n på andra sidan.

Jag hamnade framför gate:n precis en kvart inann boarding. Så perfekt. Tid att scrolla lite på mobilen bara. Hittade ett quote som jag tyckte passade in på min livssituation till punkt och pricka.

Det tar jag med mig 🙏🏻

Flygresan var däremot vidrig. Det var mycket turbulens, och jag blev rätt snabb illamående och med en dunkande huvudvärk. Jag tog en åksjuketablett - alldeles för sent, och någonstans i huvudet molande rädslan att jag blivit smittad av Nattis magsjuka (ja, hon var sjuk när vi kom men jag hade inte så mycket till val - när man är hemlös kan man inte vara kräsen 😆). När jag klev av planet släppte det största illamåendet men huvudvärken höll i sig. Mådde rätt piss. Tog en selfie på tågstationen och blev än mer medveten om hur litet huvudet jag har, då inte ens munskydden passar. 

Ännu lite bättre blev det av frisk luft och åsynen av Paris fasader. 

Jag borde köpa munskydd för barn. ⚠️

Klockan var nästan 17 och solen hade ännu inte gått ned (?!?). Kändes så märkligt! Gick förbi platsen där jag friade till Emil 🥰

Det började mörkna på vägen mot studion, och jag gladdes åt hur mysigt och juligt det kändes. OCH att det inte var 18 minusgrader 😉😉😉

Kom in till Angéliques studio, som jag nu bott i juli, september, oktober och december. Hon hade lämnat ett jättegulligt litet brev som fick mig att skratta.

Jag gick ut på den sedvanliga "handla nödvändigheter" till studion, och avslutade med en baguette från favoritboulangeriet på hörnet. Nu hade det hunnit mörkna och Paris småsmyckande julpynt blev allt mer markant. 

ALLTSÅ JÖSSES, vad jag saknat baguetterna!!!! Det var som att hjärtat hoppade till när jag kände doften, och rev av en bit för att njuta av smaken. Jag älskar franska baguetter. 

Jag stannade inne resten av kvällen; tog en huvudvärkstablett, åt baguette till middag, såg på fransk film och pratade med Emil i telefon. Tog det lugnt. Under morgondagen skulle jag ut igen och möta Paris gator och känslorna därtill.