Efteråt gick vi tillbaka och plockade ihop oss, checkade ut, tog en sväng i Nordstan (Emil ville köpa ett nytt spel) innan vi tog bilen hemåt. Något hände med mig där, och jag satt nästintill apatisk hela bilresan. Från att (på vägen ned) sittdansat, sjungit med i sångerna och skämtat med Emil, så satt jag nu tyst, tittade ut genom fönstret och hade ingen motivation att prata. Det var som att falla in i en tung, meningslös trötthet. Nu var resan över. Nu ska vi bo isär i fyra månader.
Jag kände att jag inte hade aptit längre, men runt kl. 14 fick jag ändå i mig en bar.
Emil körde nästan fyra timmar i sträck - vilken kämpe. Jag var nöjd över det, för jag hade ingen som helst önskan att koncentrera mig på att köra bil.
Att komma hem till Minou igen var underbart. När han hörde min röst kom han springskuttande från Kerstins sovrum, och sedan lämnade han oss inte på hela kvällen.
Lycklig kisse; lycklig matte.
På fredagkväll går flyttlasset med min del av packningen, Minou och mitt arbetsmaterial upp till Mariefred. Sedan blir det en vecka Mariefred, en vecka Paris, en vecka Nattis & Victoria, en vecka Mariefred.... och. så. vidare.
Förstår att det känns som en evighet till radhuset, men tänk på en vecka i Paris <33 Och jag säger det igen - ni är så starka som par som tar er igenom denna omtumlande tid!
SvaraRaderaFina fina fina Josefina, tack! ❤️
RaderaGud va mysig GBG resan har verkat! Succé! Förstår urladdningen...när det man har taggat till för länga bara är...över? Att du dessutom inte har en lätt tid framför dig gör det ju inte lättare. Men återigen tror jag att din och Emils starka kärlek och vilja att göra det bästa av vardagen kommer ta er genom det här. Det finns ju en tid efter den här <3 en STOR kram.
SvaraRaderaPrecis så. Allt bara tar.. slut? Och vad finns då kvar? Jo livet fortsätter men hjärnan är inte lika villig att tänka vidare framåt 😅
RaderaTack Liv!!! Kärleken kommer nog bara bli starkare, och gud, vad vi får tillfälle att sakna varann! 🥰