Paris: Dag 6, Babka, grisrumpa och hemresa

I måndags vaknade vi upp till hemresedagen. Jag klev upp och började dagen med en morgonpromenad.

Min uppdrag varje morgon: köpa frukost. Jag testar olika boulangerier varje dag, bara för att få variation på viennoiserier och baguetter. Denna gång blev jag riktigt förvånad över att se att detta boulangerie hade BABKA! 

Babka är något jag hörde talas om för ungefär ett år sedan - en sorts bulle med choklad inuti. Ser sååå god ut. Har inte haft tillfälle att prova... förrän nu. Jag köpte en, givetvis. Tillsammans med frukostbaguetten. 

Åt lite på vägen.

Kom hem och var lyrisk över min babka som jag köpt. Emil var nyvaken och inte lika imponerad som jag var. 

Vi åt vår frukost och sen satte Emil igång med städningen inför avresa. Själv sprang jag ut och köpte varsin matsäcksbaguette som vi skulle ha på flyget, från ett ställe som vi gått förbi och suktat efter. Cul de cochon (grisrumpa), heter stället som säljer ostar, charkuterier och rustika smörgåsar. Jag köpte en var till oss. 

Jag köpte en med pesto, parmaskinka, röd kryddig gouda (!!)... Sen pimpade jag den med överbliven ost och sallad från vår kyl. 

Hejsan hoppsan, vi spolar fram tiden till dess att vi satt på flygplatsen och inväntade boarding. Jag påbörjade detta blogginlägg *inception*. 

Uff, avskyr alla dessa transporter. Att vänta på buss, åka buss, vänta på tåg, åka tåg, vänta på flyg, flyga, vänta på tåg igen... Alltså, att resa måste väl ändå vara det värsta med att resa? 

Mysigast med att resa måste väl dock vara matsäcken 🤗🥪

På vägen från flygplatsen frågade jag Emil "tror du att djur kan sakna? nog för att de blir glada av att återses, men tror du att de saknar under tiden en är borta?".. Det trodde Emil. Vad tror ni?

Klockan 20.30 stannade spårvagnen ute på Lidingö, och vi skyndade upp till Nattis & Victorias lägenhet. Ropade efter Minou, och han kom springande. Älskade älskade minigris!

Efter att ha lämnat presenter, uppdaterat dem på ring-situationen (😇) och packat bilen full förutom två viktiga saker som vi glömde: 1) min huvudkudde och 2) min necessär............ så åkte vi i alla fall hemåt. I början fullt ovetandes om vad vi glömt.

Minou var överkelig hela resan hem, hela natten och hela morgonen efter. Skulle vara uppepå, bredvid, i famnen, i knäet, på axeln. Känns fint att bli så tydligt älskad av en liten katt. Han kanske har saknat oss, trots allt.