Paris: Dag 5, Pizza avec Lolo et une verre avec Angélique

I måndags vaknade jag upp, gjorde mig redo för ett redigt arbetspass. En kan ju undra om en av mina arbetsuppgifter var SNYGG för det klarade jag bannemig med bravur ✅

Lunchdags! Jag tog mig iväg över Montmartre och över den stora kyrkogården..

.. Hit, där jag och Lolo bokat lunchdejt!

Caterina är en av Loïcs favoritpizzerior i Paris, och jag minns första gången vi var här åt jag en svingod pizza med lila potatismos på (japp, låter märkligt men var SÅ gott!). 

Den fanns inte kvar på menyn så jag fick ta en tryffelpizza istället 💁🏻‍♀️

Tryffelpizza är min bästa besatthet.

Vi beställde in ett par cannelonis till efterrätt, och sedan promenerade vi tillbaka mot Guy Môquet.

Fina byggnader i 18ème 🥰

Vi spolar fram ett par timmar, till dess att jag jobbat eftermiddagen ut och var påväg ned mot 6ème. Jag hade nämligen bestämt kompisdejt med en tjej, Angélique! Angélique är en tjej som jag hyrde studio av förra året jag var här (precis vid Jardin du Lux, minns ni?). Vi har aldrig träffats men likeat varandras bilder på facebook/instagram sedan dess, och nu när hon såg att jag var i Paris föreslog hon att vi skulle ses för ett glas. 

Jag var meganervös. Nog för att jag har ett par franska vänner, men de är alla män eller mina ex... Och jag inser att de har överseende med min imperfekta franska och tokiga uttryck bara för att jag är en gullig tjej. Men varför skulle en annan tjej vilja lära känna mig? Fattar ingenting.

Angélique hade föreslagit att vi skulle ses på Café Bohème. Jag kom dit först och happy hour flödade.

Beställde en drink medan jag väntade på att hon skulle komma; en alkoholfri drink med hallonpuré, ginger ale och citronsoda.

Angélique dök upp och vi började direkt prata om mitt kontra hennes långdistansförhållande, hennes studio i Paris som hon hyr ut och knäppa hyresgäster som hon varit med om, mitt arbete som psykolog i Paris och hur det fungerar, traditioner i olika kulturer (hennes pojkvän är halvjapan), träningspreferenser, vaccinmotstånd och vilka arrondissement som är våra favoriter. 

En och en halv timme senare var hon tvungen att springa iväg, och det var alldeles lagom. Min hjärna var mos av att hänga med i snabb ungdomsfranska och försöka svara precis lika kvickt och intressant tillbaka. 

Jag tog en promenad hemåt och pratade med Emil i telefon. Gick förbi gamla vackra, bekanta byggnader och platser. Tror min studio här vid Saint Sulpice varit det bästa läget jag någonsin bott på *drömmer mig bort*. 🥰

Letade först frenetiskt efter ett öppet boulangerie då jag var baguette-sugen, men eftersom klockan närmade sig 21 var allt stängt. Jag fick ta en crêpe istället.

Men det var inte fy skam, för nutella är aldrig otrevligt.

Sen fick jag skynda hem för jag insåg att Maddie behövde sitt insulin, och var tvungen att ta métron sista biten. Väl hemma värmde jag restpizza kl. 22.30, som jag åt på balkongen och tittade ut över de brasserier som höll på att stänga. Det var supermysigt.