Paris: Dag 10, Un bain trop chaud et la dernière baguette

Lördag vaknade jag upp till min sista heldag i Paris. Jag skulle jobba både förmiddag och eftermiddag (09.30-11.30 samt 15-17), och såg till att hinna med en morgonpromenad. Jag hade ärende till ett boulangerie nedför gatan. Älskar utsmyckningen på boulangerierna här i stan, en liksom kastas tillbaka i tiden. 

Det här var även det enda boulangeriet i kvarteret som hade ett av mina favoritviennoiserier: pain cacao. Eller chokladbröd, som det egentligen är. Det är vanlig bröddeg som de arbetat in mörk choklad i, samt fyllt med mörka chokladbitar.

Jag har haft en sådan omåttligt tur, för trots att det stått att det ska regna varje dag på väderprognosen, så har det alltid varit soligt och (i princip) regnfritt de dagar jag haft ledigt och långa promenadplaner. Och de dagar jag jobbat: regn. Helt perfekt!

Så jag kunde lätt sitta inne och jobba medan regnet smattrade på rutan. När jag hade lunchpaus åt jag restpizza i sängen tillsammans med Maddie.

Min lunchpaus här i Paris är minst 3 timmar lång, så när regnet avtog tog jag en promenad för ett ärende på ett annat boulangerie. Jag gick förbi Paris stora bank, och minns hur jag första gången jag var här blev helt hänförd (och tyckte det såg ut som ett spökslott). 

Jag skulle till Chez Meunier och köpa mig en bit citron/vallmofrö-kaka, som jag ätit när jag var här under en resa i maj 2019. Citronkaka är underskattat ändå!

Hem och gosa med Maddie innan eftermiddagspasset skulle dra igång.

Jag jobbade det sista och slutade sedan lagom till 17. Eftersom det var sista kvällen i lägenheten tänkte jag passa på att ta ett bad. Jag råkade dock tappa upp alldeles för varmt vatten så satt och våndades läääänge innan jag kunde hoppa i.... 

... och när jag väl var i var det så outhärdligt varmt att jag enbart kunde vara i 5 minuter 🙃 Men tanken var god!

Däremot inte lika god som min sista middag i Paris - varm nygräddad baguette. Jag gick från boulangerie till boulangerie och frågade "har ni varma baguetter?" till dess att jag fick en. De smakar liksom lite annorlunda när de är helt nybakta (som med majoriteten bakverk, ni vet). Och jag är ju bortskämd från min egen boulangerie-tid.

Började mumsa redan på vägen hem, och gjorde sedan mina klassiska Paris-smörgåsar. Det måste vara det franska smöret, den där smaklösa osten, den tjocka skinkan, de futtiga halvsladdriga salladsbladen och den billiga sylten för att det ska smaka som.... minnena.

Därefter någonstans kom ångesten smygande igen. Inte den exploderande uttrycksfulla ångesten, utan den ängsliga, obekväma, skruva-på-sig-ångesten. Var det för att jag imorgon var tvungen att lämna Paris? Eller ovillig att behöva ta itu med alla bostadsbestyr som väntar hemifrån? Ovissheten om när jag får komma tillbaka? Kunde inte placera det. Däremot tyckte jag nog att känslan kunde distraheras lite, med kvällsglass. 

Hann in till butiken precis innan den stängde kl. 22, och satte mig på balkongen och såg på solnedgången medan jag åt.

Jag kunde inte somna ordentligt, utan låg och vred och vände mig mellan 00-01. Drömde mardrömmar. Jag såg fram emot att komma hem - träffa Emil och Minou, men också (nästan lika mycket) att få återvända.