Min sista dag 😭 (och Chrissys födelsedag!)

I fredags tog jag sovmorgon. Det var min allra sista dag på Barnhälsovården, och bara jag och Christina skulle vara på plats. Dessutom var det Christinas födelsedag! Jag gick till jobbet med (de nya! mer storleksadekvata!) glasögonen på näsan i solskenet. Det var redan över 20 grader, trots att klockan bara var åtta. 

Piffade till mig! Sista dagen - sista selfien på kontoret.

Jag sjöng för Christina när jag dök upp. Sedan började det gedigna avslutningsarbetet: rensa mailkorg, spara undan viktiga dokument, städa ur skåp, packa flyttkartong, återställa arbetstelefon osv osv osv.

Klockan 12 hade vi däremot bestämt lunchdejt med Tomas, Christinas sambo. Det lustiga av allt är att Tomas arbetar på Mindler (vad är oddsen?!), så Chrissy skämtade om att det skulle bli en liten "överlämning" från Barnhälsovården och Chrissy, till Tomas och Mindler. 

Vi köpte lunch på ät (Chrissy och Tomas är lika torsk på ät som jag och Emil är) och hittade lämplig picknickplats. 

Anna Lindhs plats, blev det. Det var högsommarvärme och alltså Nyköping LEVER hörrni! Det är helt sagolikt att bo i Nyköping under somrarna, tycker jag. 

Jag åt friterad kycklingsallad. Efter vi ätit upp fick Chrissy sin födelsedagspresent från mig (lite smått och gott från Rituals samt en ljusstake). Samtidigt ställde jag tusen frågor till Tomas om Mindler och han svarade generöst. 

Chrissy och jag gick tillbaka till jobbet. Jag glömde visa det, men under gårdagen hade jag fått mer presenter från patientmammor... Kolla här!!!! Jag fick en Ben & Jerry's (bara det 😭), ett kort och en gul tomatplanta. 

Så här stod det på kortet: 

GRÅTER 😭😭😭😭

Jag lyckas snart bli klar med att packa ihop alla mina tillhörigheter. Mitt kontor kändes kusligt tomt. 

Jag sade adjö och grattis igen till Christina och vi ses igen!!!. Sedan började jag gå hemåt, för sista gången som anställd för Region Sörmland. Det kändes märkligt.

Mötte upp Emil och vi började förbereda för en middagspicknick..... När jag helt plötsligt ser det här meddelandet på facebook. 👇🏻

Flygplatserna i Paris strejkar... Men 1 juli... Det är ju JAG som ska åka då?!?! 😭 Inte nog med det: tågbolaget som går till och från flygplatserna skall OCKSÅ strejka... den 1 juli?!? 

Nog för att allt "återgår till det normala" och "Parisarna strejkar som vanligt" men alltså NEJ. Jag fick direkt en ångestklump i magen. Allt riskerar att bokas av. 

Emil tog kommando när jag blev mentalt frånvarande, och tog oss till en plats för kvällspicknick. 

"Den vackraste platsen i hela Oppeby", kallade Emil det. Benägen att hålla med. 

Jag hade gjort en kalkonsallad med bönor, soltorkade tomater och broccoli. Men tankarna for hela tiden till Paris och strejken, och jag hade svårt att stanna upp och vara i nuet. Jag tuggade maten som på rutin utan att ens smaka på den. 

Emil var stöttande, som vanligt (även om han inte kan göra något åt saken). Jag utförde några egna mindfulnessövningar, och lyckades landa lite i nuet. Knäppte en fantastiskt vacker bild på Emil; jag ler när jag tittar på den. 

På vägen hem frågade Emil: "vill du stanna till och köpa godis?" .. "ah, på godishuset i så fall!".

Godishuset ligger på andra sidan stan så jag har faktiskt aldrig varit där. Det fanns huuuuur mycket godis som helst, så den där "lilla" påsen vi menade att vi skulle plocka blev... erhm... 🙄

Vi kom sedan hem och tittade klart på Lupin del två. Att höra franska och se Paris på skärmen gjorde det tyvärr inte lättare att koppla bort. Jag satt snarare och läste på de franska nyheterna om den kommande strejken och vad den kommer att innebära. Jag hoppas till gudarna att jag kan åka ändå.