Innan jag blev avsläppt på jobbet hade Emil och jag förlängt fredagslyxen att åka och köpa smörgås på ett café, och denna gång hämtat upp varsin fredagsmacka på Järnvägscaféet. Jag tog en med majsbröd med solrosfrön på, den var jättegod!
Eftersom det var fredag fanns det ett förråd med choklad ståendes. Jag fick i mig både snickers, twix, kexchoklad och kitkat. Vilken fredag!
När klockan närmade sig 16 fick jag ett mail - det var PTP-studierektorn som tackade för min föreläsning dagen innan (det var hon som erbjudit mig uppdraget från början), och gav mig lite feedback från deltagarnas utvärderingar. Blev SÅ glad! Så hämtade Emil upp mig och så åkte vi hem med fredagskänslan i kroppen.
Åh, vad jag kommer sakna denna fredagskänsla när jag sedan inte har en fysisk arbetsplats att lämna på fredagarna. Nedan ser ni en blekfis som super in fredagsljuset.
En annan var redo att gå upp direkt.
Vad fanns i brevfacket OM INTE ETT MYSTISKT BREV från Josefin! Sista dagen nu!!! Åh, så spännande!
Vi hade planerat en älskvärd fredagsmiddag: högrevsburgare med sötpommes.
Till efterrätt slukade Emil sin toblerone och jag åt kakdegsglass 😋
Vi hade ett riktigt maraton med bra tv - Älskar, älskar inte, Wahlgrens Värld, Bäst i test, Talang...
Mitt i smeten ringde Emils far och berättade ett stort besked: de hade vunnit budgivningen på sitt drömhus i Portugal. Det som först blev ett tjut av förvåning och glädje, blev sedan ett tyst knivhugg i magen, och jag märkte hur Emil sjönk i sin hållning.
Nu är det brådis att få deras hus sålt. De har haft tre visningar med mer än tjugo par som tittat, men ingen har velat lägga ett bud på det. De måste ha sålt huset för att kunna klara ekonomin med huset nere i Portugal - annars sitter de i skiten. Allt hopp ligger i ett Stockholmspar som kommer för att titta på huset på söndag.
När vi lagt på såg jag hur Emil såg bekymrad och ledsen ut. Han är givetvis glad för deras skull, men jag vet att han är extremt ledsen för sin egen. Vi pratade lite om det, och han sade "oavsett vad som händer så blir det skit. Antingen får de sitt hus sålt och sticker till Portugal. Eller så får de inte det, och så sitter de i skiten ekonomiskt."
Det var en rätt låg stämning resten av kvällen, där både av oss insett att nu händer det här på riktigt - det här som vi skjutit på och förnekat ska hända. Tack och lov har vi varandra att stötta oss emot.
Kan tänka mig att det var ett jobbigt besked och att det känns extra jobbigt i och med att ni är utanför själva processen? Att ni inte har varit med och fattat beslutet, att de inte har frågat er "är det okej om vi flyttar?" samtidigt som de ju är vuxna människor som själva får göra vad de vill. Skulle själv känna mig riktigt ledsen om mina föräldrar flyttade långt bort (även om jag hade vetat att det hade uppfyllt deras drömmar och gynnat deras välmående). Hade saknat att kunna umgås spontant, att kunna dela vardagligheter...
SvaraRaderaHur blir det med Emils farmor och lillebror? För er skull hoppas jag att ni åtminstone får ha kvar dem i Nyköping, Emil verkar ha så nära och fina relationer med sin pappas sida av familjen <3
Ja, jag tror det ligger något i det. Tror en del av Emils frustration är att han känner att de är själviska som varken frågat Colin, som inte ens gått ur grundskolan, eller honom själv vad de känner och tycker. Självklart skulle aldrig Emil hindra dem från deras dröm, men han hade nog tyckt det vore fint med en fråga eller omtanke.
RaderaEmils farmor ska vara kvar ett tag i alla fall, men när hon blir äldre kanske hon ska flytta ned dit också (har det talats löst om). Colin ska gå ut grundskolan i Nyköping och kikar sedan på ett internatgymnasium i Malmö, och då skulle han bo där. Men Stefan, Emils far, är ju den Emil kommer sakna som mest ❤
Kan verkligen förstå frustrationen över att de känner sig utelämnade, men tänker att det inte är försent att åtminstone göra upp en plan över hur det kommer att bli - dvs hur ofta ni kan ses (att ni hälsar på dem och att de hälsar på er), hur och på vilket sätt ni kan hålla kontakten... Tror att en viktig del i att bo långt ifrån viktiga personer i sitt liv (mvh personen som haft distansförhållanden till och ifrån i ganska många år) är att ha regelbunden kontakt och att vara mån om att berätta vardagligheter för varandra, trots att man tänker att "äh, det där är nog inte så intressant". Men kommer ju oavsett vad inte att bli samma sak </3
RaderaJa, mest att vi just nu har ingen aning om hur det kommer se ut, och därför saknar grund inför att skapa en plan. Kommer de ha råd att bo där nere? Hur länge? När kommer de vara i Sverige? Var bor de då? Så många frågor som varken dem eller vi verkar ha svar på...
RaderaDet är tufft <3
Så tråkroligt att de äntligen hittat något! Jag förstår att det är jobbigt för Emil att de flyttar så långt bort när han tidigare har haft de så nära. Men en fördel är ju att ni sedan alltid kommer ha ett boende i Portugal tänker jag. Vilket är en väldigt klen tröst för jag förstår att han hellre har dem kvar här.
SvaraRaderaHaha, ja, verkligen en klen tröst då ingen av oss är supersugna på att ha ett boende att åka till i Portugal 😂
RaderaHaha, då är det ju ingen tröst alls. Jag tänkte Portugal kunde vara en härlig semestermål att åka till ett par gånger om året. Inte så långt från Paris kanske när ni ändå bor där. 😉
RaderaSer här ovanför att de inte verkar ha löst det så bra för Emils lillebror dock vilket är väldigt tråkigt eftersom han är ung och inte har sitt eget liv än. Inte bara skolgången utan hela hans liv påverkas ju rätt rejält av detta.
Haha, nä, vi är nog inte riktigt där än. Solsemester har inte heller varit "vår" grej, vi är mer för stadssemester.
RaderaJa, det är lite synd. De har ögonen på drömmen, men Emil är rätt upprörd över att han tycker det är oansvarigt gentemot Colin.
Jag är inte heller någon solsemester-typ. Är en hemmasemester-typ. :P Men inbillar mig att jag hade kunnat tycka det var härligt om jag hade en fast plats att åka till som kändes lite som hemma och där man fick sköta sig själv mer än på hotell. Fast ni är ju hotelltyper och gillar äventyr så vi är nog inte så lika där. ;)
RaderaJa, ska jag vara ärlig så tycker jag också det är oansvarigt också och har tänkt på det sedan du berättade att de började fundera på det. Om jag förstod det rätt har han inte ens gått ut högstadiet än? Och är han själv inte ens pepp på tanken att flytta till Portugal är det ännu värre. Var han lika exalterad som dem så tänker jag att det alltid går att lösa med lite extra jobb från allas sida, men det kändes inte som att han riktigt är inräknad i de här planerna om tanken är att han ska gå/bo på internat.
Ja, jag tror inte det vore så fantastiskt egentligen. Särskilt eftersom jag och Emil också gillar att göra vår egen grej och gå på egna restauranger osv osv :P
RaderaNej, han går i högstadiet nu, snart sista året. Han är väl helt okej med att de ska flytta till Portugal, eller, han har inte sagt emot. Men jag vet inte ens om de frågat honom heller faktiskt? Och han kanske vill flytta efter när han gått ut gymnasiet... Eller, fast antagligen inte, haha, då kommer han ju behöva skaffa jobb.
Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Men jag förstår att det ändå inte är något att lägga till plus-sidan i detta.
RaderaInte säga emot och att vilja är två olika saker tänker jag. Särskilt om man är tonåring och ens föräldrar är eld och lågor över något. Det kan ju vara så att han inte har någon riktig åsikt heller. Eller så är han helt okej med allt. Jag har ingen koll på dem så ska inte måla upp en massa scenarion om deras relation.
Jag tycker hur som helst att de är rätt galna och lite modiga som gör detta. Fast mer galna är modiga att de gör detta just nu när turismen och världsekonomin är så skakiga. Förhoppningsvis kommer allt igång igen nästa år i och för sig. De har kanske en plan B och C också om något skulle skita sig. Tolkade bara din mening om att de står i skiten ekonomiskt om de inte säljer sitt hus som att de inte har så mycket ekonomiskt spelrum och jag hade aldrig gett mig in i något sådant här med de förutsättningarna. Men så är jag också en trygghetsjunkie av rang som aldrig kommer få uppleva äventyr av just den orsaken. xD
Haha, onödigt krångligt, som du säger, då det finns lättare sätt att få vår "drömsemester".
RaderaOftast upplever jag att tonåringar är så - att han kanske inte heller har förmågan att begripa i längden vad detta innebär eller har det konsekvenstänk som vi andra kanske har. Lätt att falla in i efterhand att han kanske inte känner att det blev bra, utan förståelse eller förmåga att säga ifrån just nu. Plus att, som du säger, han säkert inte heller vill stå i vägen för deras dröm.
Ja, de har en till visning nu på söndag och hoppas på att någon där nappar. Just nu ser det rätt mörkt ut, då de köpt ett hus i Portugal de inte har råd med. Jag vet faktiskt inte om de har en plan B och C eller om detta blev väldigt spontant? Enligt Emil är de rätt impulsstyrda. Men jag är också trygghetsjunkie och hade ALDRIG vågat!
Så tror jag absolut det kan vara. Svårt att greppa vad förändringen faktiskt kommer innebära för honom innan den har skett. Det hela kan ju verka lite spännande, med internatskola osv. Frågan är om det verkligen är så spännande när det väl gäller sen. Jag var trygghetsjunkie redan som tonåring och hade ALDRIG kunnat flytta hemifrån så tidigt. Men jag hade många klasskompisar på gymnasiet som bodde själva eftersom det fanns ett bra friidrottsprogram på min skola så de hade flyttat dit för att ha den möjligheten. Flera av dem gav iofs upp den karriären sedan men någon av dem har jag sedan sett på tv när det är OS/VM osv.
RaderaDeras hus har väl legat ute förr utan napp? Jag kan säga att som bankrådgivare hade jag aldrig rekommenderat detta förfarande. ;) Haha Men är de spontana och med sitt mål i sikte är det lätt att bara vilja köra och tänka att det löser sig. Bara vi tråkmånsar som står vid sidan om och förfäras. :P
Haha, jag var likadan, superförsiktig och ängslig som tonåring (däremot ville jag flytta hemifrån så fort som möjligt då det var extremt dåliga förhållanden i mitt hem). Wow, är det så? Häftigt att se bekanta som faktiskt blir något.
RaderaJapp, förra året. Samma sak där, att de försökte sälja och ingen budade. Då lade de det på is. Skillnaden då var ju att de inte skrivit på papper på ett hus i Portugal, som de har denna gång 🙈
Haha, japp! Men vi tråkmånsar får heja på och hålla tummarna för att våghalsarna fixar det. Och kanske lära oss något av det, i bästa fall 😁