I torsdags arbetade jag halvdag på kontoret, och gick sedan hem och hade halvdag hemifrån. Jag och mina kollegor hade nämligen fått beviljat att gå ett webinarium (dvs en föreläsning) på engelska. Five Ways to Enhance Emotions in Psychoterapy, hållen av Leslie Greenberg.
Leslie Greenberg är en kanadensisk psykolog som specialiserat sig på emotionsfokuserad terapi, vilket jag tycker är SUPERSPÄNNANDE. Föreläsningen var också så jädra, jädra bra. Massor av filmklipp som exemplifierade, bra tempo, bra förklaringar, intressanta resonemang... Så som jag önskar arbeta i framtiden. Affektfokuserat.
Dessutom blir det så tydligt att jag ÄLSKAR att jobba hemifrån.
(mycket versaler i det här inlägget men gårdagen var verkligen mörkgrön!)
Det blev frukost till middag för oss. Mums! Smörgåsar och coops svingoda banan-choklad-granola och te.
Så roligt det lät, även om jag har noll inblick i pyskologyrket.
SvaraRaderaOch jag har inte svarat på ditt inlägg om plus och minus för nya jobbet. Men tänker att viljan att jobba hemifrån borde väga rätt tungt för det nya jobbet?
Jo, det gör ju det... 😇
RaderaÅh EFT! Jag tycker också att EFT verkar SÅ spännande! Jag har köpt på mig böcker om EFT, DBT, schematerapi och Affektfokuserad PDT nu. Tycker det är så roligt, de är SÅ lika varandra. Särskilt intressant tycker jag att det där är när man jämför vissa PDT-typer och vissa KBT-typer, de är ju typ identiska ibland och ändå finns det sån rivalitet mellan dem.
SvaraRaderaBlir lite nyfiken! Föredrar du att jobba "helt isolerat", alltså helt rigitt/manualstyrt? Alltså att bestämma dig för att en patient blir en IPT-patient och en annan blir en [annan manual]-patient och sen hålla dig helt och hållet till det?
Jag tycker det där är intressant nu när jag jobbar både med DBT och med Unified Protocol, och hur de är väldigt lika på många sätt och samtidigt finns det vissa tydliga skillnader, t.ex. hur man definierar ångest. Vissa verkar vilja köra exakt by the book och andra svänger ut lite och väljer att köra t.ex. UP med touch av DBT eller motsatt osv. Ska börja jobba med ERGT snart och då kommer det där bli ännu tydligare tror jag, för det finns vissa distinkta skillnader mellan ERGT och DBT trots att de utgår från samma material.
Håller verkligen verkligen med!! Alltså, under T9 och så var det ju strikt manual, men ju mer erfaren jag blivit desto mer går jag utanför ramarna och börjar blanda lite metoder. Känns som att det är lätt naturligt att det blir så när en blir varm i kläderna??
RaderaDessutom kanske det är med mer "gedigna" metoder såsom DBT är lite svårare att göra så, eftersom metoden ändå är rätt specifik? Eller tänker jag fel? WWW - går INTE att blanda, eftersom det då förstör evidensen liksom. Men det kanske också är för att jag är helt ny på WWW som jag säger så. Men IPT blandar jag in lite annat i/använder delar... Vilket kanske är fel för jag borde nog köra manualbaserat 100% nu i början 😅
ÅÅåh vad spännande med ERGT!! Jag tycker det låter som det borde vara väldigt likt DBT. Hur märker du av skillnader?
Vänta, nu har jag glömt, vad är WWW?
RaderaJa verkligen! Jag tänker också att man liksom hittar sina rationaler och sina modeller som man trivs med, och att man då blir mycket bättre på att sälja in dem. Och det är ju också viktigt, vi är ju ganska mycket marknadsförare.
Ja, och nej, tänker jag om DBT! På ett sätt är det sjuukt specifikt och strukturerat, och på ett annat sätt är det jävligt öppet för att göra lite vad man vill, haha. Jag tror att det är en av anledningarna till att jag tycker att det är så svårt. Det finns jättetjocka manualer och adherens är jätteviktigt, men man ska liksom spontananpassa dem efter patienten i varje session utifrån hur veckan har varit och utifrån den specifika patientens fallkonceptualisering.
Sen kan man också inkorporera andra behandlingar i DBT-behandlingen om man vill, t.ex. göra en klassisk panikbehandling inkorporerad i behandlingen.
Ja, jag har inte börjat med ERGT än, men har kollat lite på det. ERGT är baserat på DBT från början, men de har rensat upp materialet rätt mycket tror jag. DBT har extremt mycket material både för terapeuten och för patienten. ERGT ska tydligen vara mycket mer manualstyrt, mycket mer "säg exakt de här orden" i sessionerna. Sen är ERGT mer fokuserat på "bara" emotionsreglering, DBT har lite mer relationsfärdigheter också. Sen verkar det finnas några andra, små, teoretiska skillnader. I ERGT tror jag t.ex. inte att skam någonsin anses vara en hjälpsam känsla om jag har förstått det rätt. I ERGT pratar man inte heller om självdömanden tror jag, utan om dömanden av tankar/känslor/beteenden. Men det är typ allt jag vet just nu, blir spännande att se hur det blir!
Tycker det är så spännande att få höra om hur du jobbar och hur du resonerar kring sånt här! Och att få höra om de metoder du jobbar med, så roligt! :)
WWW är samspelsbehandling mellan barn och förälder - 10 sessioner lekterapi med fokus på mentalisering från förälderns sida, typ. ;)
RaderaDBT är ju nästa vågs KBT, så jag förstår vad du menar. KBT är ju så tydligt men ändå så individanpassat, haha.
Jösses, så spännande! Rent spontant, vad känns mer DU - ERTG eller DBT? Tycker du skam kan vara en hjälpsam känsla? Tycker också det är så spännande att följa dig i allt detta!
Ah okej! Vad står det för? jag googlade och lyckades inte hitta något om www, verkar som om google-algoritmen typ tolkar det som world wide web, haha!
RaderaJag vet inte riktigt! Alltså, jag gillar verkligen DBT, att det också finns en individuell komponent och att det då finns mycket mer möjlighet att just tänka fallkonceptualisering. Men jag tycker verkligen att DBT behöver städas upp, så där tror jag att ERGT är ett steg i rätt riktning.
Hm, ja, svårt med skam alltså!! Jag tänker att det kan vara en effektiv känsla, det är ju sjuuukt bra för att slå på känselspröten och göra oss mer anpassningsbara till våran kontext. Typ följa klädkoden eller svära exakt lagom mycket på jobbet. Jag tror att den finkänsligheten blir svår att få till om man är väldigt okänslig för skam. Samtidigt slår den ju ofta över och blir så bestraffande att den snarare i slutändan krymper handlingsutrymmet. Och sen är den ju ofta kass i kombo med skuld, så att vi undviker att be om ursäkt eller inte ens vill tänka på våra egna bristande beteenden t.ex. Vad tänker du?
Haha, lätt hänt! Står för Watch, Wait and Wonder. Lättare att googla på det, tror jag ;)
RaderaSpännande att höra dina resonemang! Jag tänker att skam uttrycker sig olika i olika personer, och att de som känner skam oftast inte kan dra nytta av det (utan att det missbrukas genom, som du själv säger, självbestraffning), och för de som BORDE känna det faktiskt inte känner det. Är inte skuld tillräckligt då? Att känna olust inför sina felaktiga handlingar gentemot andra människor, snarare än olust inför *vem* man är inför andra?