Emil är bakfull och vi äter tio kanelbullar på kanelbullens dag

På söndagen vaknade jag upp runt kl. 08.30 av en kurrande katt som vill komma nära, nära. Han lade sig avlång på mitt bröst, gosade ned huvudet under hakan och sträckte upp tassen på min kind. Kände mig bortskämd med gos och blev helt varm i hela kroppen. 

Det var smärtsamt att avbryta goset för att gå upp och kissa, och sedan var det kört. Emil grymtade ifrån sovrummet; han var bakis, och jag fick en snilleblixt. Det var ju kanelbullens dag! Jag skulle ordna en överraskning! 

Jag tog en promenad in till stan och hoppades att regnet inte skulle börja falla. Det var inte som att jag kunde ringa efter skjuts hem. 

Jag valde att gå in i varje café/bageri som var öppet och köpa med mig en (1) kanelbulle. Först ut var Mekka Konditori på Öster (som har godast surdegsbröd i stan) och sedan Kumlins Konditori. 

Därefter Espresso House och så VarDagsRum. Fick höra på VarDagsRum att de köper in bullar från samma ställe som Kumlins, så i princip fick vi samma bulle från två ställen. Bara det att VarDagsRums bulle kostade DUBBLA av vad Kumlins gjorde 😆

Hade tänkt gå hem, men fick sedan feeling att ta en omväg och köpa en bulle från bensinmacken. Det kändes helt plötsligt självklart att vi var tvungna att ha en sådan kandidat med i tävlingen också! (Lustigt nog var den bullen både varmast och mjukast).

Det skulle bli en spännande kamp! Jag kom hem, lade fram alla påsar på bordet och Emil lufsade ut ur sovrummet med grumlig blick.. "VA?! SÅ MÅNGA?" sade han. "Har du GÅTT och köpt alla de här?!", jag nickade och berättade om min idé att göra ett kanelbulletest! 

Och ÅH vad glad han blev! Han kramade om mig och berättade hur roligt han tyckte att det var, vilken bra idé och hur gott det skulle bli. "Du är bäst!"..<--- Älskar att höra det 😎

Så värmde jag dem, dukade upp dem och så provsmakade vi och betygsatte vi alla (men det kommer i morgondagens inlägg).

Efter bullmoffande var det soffmys på agendan! Alla ska med!

Coolaste katten i stan låg bakåtlutad och spanade in fåglarna. Skön stil ändå 😎

Skamfullt många timmar tillbringades här; framför Netflix-serien Emily in Paris (som typ är som gjord för mig?!). 
Vi sträckkollade hela. Jag kände igen varenda gata och varenda café/restaurang de satt på. "Gabriels" restaurang har jag och JP dejtat på en gång.

Jag fick blandat fjärilpirr, blandat ledsen-ont-i-magen av det faktum att jag inte är där.

Vad ville bakisen ha för käk? Kebab, ingen tvekan om den saken. Jag tog deras goda gyrossallad.

Smsade lite av och an med eventuella intressenter till minin, och nu började Emil och jag bli desperata. Vi funderade på att sälja av den för nästan hälften av vårt ursprungspris till en bilmarknad, bara för att bli av med den. Men hux flux skrev en intressent från Lidköping att han ville ha den, vi kom överens om ett pris och han påbörjade (enligt honom själv) den 3,5 timmes långa resan mot Nyköping. Klockan 21 skulle de vara här.

Vi fick tips från Stefan och Ninni: träffas inte på en avskild plats, låna alltid ett körkort vid provkörning och försök hålla kvar i ert pris. 

Kl. 20 åkte vi ned mot bilen och väntade, nervösa och lite pirriga, och hoppades kunna sälja bilen. Det regnade. Det var beckmörkt. Tre rökande, bulkiga män kom ut ur en liten silvrig sedan, slängde en glödande fimp på marken och hälsade.

De var svintrevliga. Ena mannen swishade över överenskommet belopp (inte ens något prut!) och sade glatt "Mini Cooper har varit min dröm sedan jag var 8 år! Det här blir min första egna bil!".

Jag och Emil kunde knappt tro det. Gick det såhär bra?! Efter alla skambud, alla uteblivna besök, alla (tydligen meningslösa) svar på frågor om kamrem, glödstift och fan hans moster.

NU FIRAR VI! Kall pepsi max kommer lastat!

Mer då? Emil ville ha bullar, och tacksamt nog kom vi på att macken var öppen. Två kanelbullar, en vaniljbulle och en croissant med kanelbullefyllning.

Totalt på kanelbullens dag: 10 bullar. Rätt bra ändå, va?

Sporadiskt efter att bilen var såld hördes Emil gny: "åh! Jag hoppas allt fungerar bra med minin för honom! Han var så himla snäll och trevlig. Jag får nästan lite dåligt samvete nu

.. det är hans första bil, så snäll och så godtrogen. Han frågade inte ens några kontrollfrågor. Åh, jag önskar honom all lycka i världen!". 

(Ja, jag skrattade åt formuleringen *i världen*. Come on, du känner inte ens snubben 😂)

Det är bland annat därför jag älskar den här mannen 👆 Inte ens när vi äntligen blir av med bilen kan han slappna av, då funderar han över hur den nya ägaren ska ha det. 

Hursomhaver mumsade vi i oss båda bullar, klapprade high five en och två gånger innan vi gick och lade oss.