Tragiskt skabbig psykolog går ensam på bio

I söndags hade vi ingenting planerat. Jag säger det igen: ING-EN-TING. Det är sådan dag som jag drömmer om; önskar mig; pratar om att jag vill ha.... och sen när det väl händer.... så står jag inte ut. Nåväl, vi kommer till det snart.

Jag vaknade upp, funderade på att gå ut på en morgonpromenad men äsch Minou var sällskapssjuk att jag valde att stanna hemma och tillbringa morgontimmarna med honom istället. Han hjälpte bland annat till med morgonscrollen på facebook. Han läser tydligen mycket fortare än mig, för han scrollade supersnabbt. 💁🏻‍♀️

Gick till soffan och han var tätt efter. Morgonsussa i knäet. 😴

Va' lite knasig. 🤪

Speja på fåglar. 🐱‍👤🐦

Morgonsussa lite mer. 😴

Där låg jag, helt paralyserad (för vem kan röra sig när en har en sådan gosig klump på magen?) i 45 minuter. Ropade med jämna mellanrum mot sovrummet. "EEEEEEEEMIL... Jag är huuuungrig.... Äta fruuuukost?". Inget svar. Han sov fortfarande. 

Efter fem omgångar med regelbundna frukostrop hörde jag ett hoppfullt och morgonglatt "Jaaaa, frukost!". 

Te och tre-lager-ostsmörgås och liten skål med granola. Efter frukost höll jag på att bli nipprig. INGENTING PLANERAT? vafanskamangöramedensånhärdagegentigen *muttermutter*. Så vansinnigt ironiskt. En dag jag längtar efter att få ha - och så kan jag ändå inte ge mig själv en paus, utan blir stressad i lugnet? Orimligt.

Jag tog med Emil tillbaka till sängen där vi bara låg och kramade om varandra en timme. "Exponering" kallade Emil det. Ibland ogillar jag att han snappar upp mina psykologtermer. 

"Kan vi inte gå ut på en promenad?" ... "Njäää..." tyckte Emil. "Men gå på promenad och köpa godis?"... "Okejrå." 

Under promenaden bokade jag bio - för bara mig själv - till kvällen (så mycket för oplanerad). Efter jag köpt mitt biogodis åkte vi förbi MAX och köpte burgare. 

Sen hämtade Malin upp mig, för hon skulle på loppis. Jag hängde med och gick runt bland hyllorna och låtsades intresserad. 

Kom hem och satte mig vid mitt pussel. Bara fååå, fååå bitar kvar nu. (Blev klar!). 

Så blev klockan 17 och det var dags för mig att traska mot bion. Jag packade ned mitt biogodis, klädde mig lagom varmt och pussade Emil hej då. Lite mysigt att veta att jag nu hade en hel kväll för mig själv - UNNIGT. 

Gick genom stan (som bara är den här gatan 👇🏻)

VISSTE NI att Brödernas skall öppna i Nypan??! (Där Subway gick i konkurs...)... Men Brödernas! Åh! Så bra jag hört om dem på sOciALa MeDiER så jag är superpepp och jättenyfiken på om de lever upp till hype:n! Var det inte Bianca Ingrosso som sade att det var den godaste burgare hon ätit?! (okej Bianca säger bästa/godaste/sjukaste/värsta om allt, men ÄNDÅ).

40 minuter tog det att gå till Biostaden i Nyköping (som faktiskt ryktas ha haft den största bioduken i Sverige innan Mall of Scandinavia byggdes). och herreGUD vad jag går och skryter om Nyköping nu - har jag börjat bli en riktig inbiten småstadsbo?! mvh tragisk. 

HURSOM. Jättelänge sedan jag var på bio själv! 🥰

Jag hade bokat en VIP-stol, i mitten i mitten av salen, och fick på köpet en hel rad för mig själv med dubbla mugghållade, extra djupa och breda säten och extra benutrymme. UNNIGT. Satt dessutom i otvättat hår, helt osminkad i en helgrå mjukisdress. 

Bästa mixen av choklad och sockrig gélé.. *10.. 9... 8... 7... 6...* NU BÖRJAR DET! 

Behöver inte berätta så mycket om just filmval men kan snabbt säga att det var 'After We Collide' som är en efterföljare till 'After' som jag av en slump sett bara dagarna innan. Romcom. 60% sexscener. Ung kärlek och tonårslustar liksom. Rätt mysig! 

När filmen var slut var klockan över 20 och solen hade gått ned. Jag avstod skjuts utan valde att gå i den friska kvällsluften, och det var alldeles ljuvligt. Nyköping hade gått och lagt sig. Däremot slog mig tanken - i och med att Nyköping är så litet - att om någon skulle se mig (allra värst en patient!) så hade de nog tyckt att det var mig allt en tragisk psykolog som går ensam på bio, oduschad och i skabbig mjukisdress. Så hade de nog tänkt att det är jag som borde söka stöd.

Men de vet inte att jag lever mitt bästa liv 😁

När jag kom hem hade Emil köpt en nyhet som han hittat i närbutiken: Kantarellchips! Det var vi tvungna att prova! 

Så vi åt kantarellchips, tittade på senaste avsnittet av Älska mig och var alldeles kära. Uppskattar att göra lite saker isär såhär. Det är så himla fint, jag blir så lycklig i mig själv att jag blir lyckligare i oss - mig och Emil.

Hur är ni - är ni bra på att göra saker själva? Är ni bra på att ta det lugnt? (Isf HUR?).