Taxinge slott och Minou som saknat oss!

Steg upp tidigt även söndag morgon, fann både Jocke och Sofia vakna i stugan. Medan Sofia duschade gick jag och Jocke en promenad runt området och pratade. Inte ofta en får tillfälle att vara ensam sådär med personer en bara umgås i grupp med, och det känns som att det också är tjusningen med att åka iväg såhär? Rollen kastas om och nya situationer skapar tillfälle till nya reflektioner i bekanta umgängeskretsar.

När vi kom tillbaka dukade vi fram frukost. Snart satt alla, även morgontrötta, runt bordet innan klockan slagit elva. 

Efter frukost var det fullt sjå - en tar disken, en städar grillen, en matar fåglarna, en torkar disken, en sopar golv, en torkar bord, en plockar undan dynor, en stänger av värmepumpen, en packar in i bilen, en stänger av vattnet...

Nyckeln i låset och så sade vi "Hej då, stugan i Mariefred!". 👋🏻

Så blev det att vi delade upp oss i två bilar - Sofia, Jocke, Emil och jag var sugna på en favorit-i-repris på kakbuffén på Taxinge slott, och Marcus, Malin och Andreas hade behov att komma hem kvickare till familj och ärenden. 

Kram kram kram tack för denna helg och brum brum brum så stod vi redo utanför slottet i Taxinge. 

Marscherade på rad likt tre kaksergeanter (nu hade väl farfar skrattat om han läste.... är säkert inte ens tre sergeanter i samma koncern).

HÄR ÄR DEN. Den berömda kakbuféen. Skåda och beundra! 

Jag var fortfarande rätt mätt från mina tre rostmackor + yoghurt samma morgon, men beställde in en sockerbulle ändå pga GOTT. Emil tog en banankana med pekannötter och kola, en bananrulltårta och en kanelbulle. 

Jocke tog två småkakor, mjuk pepparkaka och morotskaka, och Sofia tog massa random varav kvantiteten fick henne att slå sig själv i pannan av oförstånd. Som det kan bli när en ser för mycket fika - en blir helt fikablind! 

Misströsta icket! Jocke tar kringelikok-vägen hemåt, så välkommen till snabb befrielse du extrakaka som i magen lurar!

Skoja bara, det var bara Emil som blev lite åksjuk 🙃

Vi kom snart hem och fick efter 48 timmar träffa MINOUSEN. Alltså aldrig sett maken till en klängigare och gosigare Minou än de första dagarna (!) när vi kommit hem. Vara nära hela tiden, ligga uppepå, jama efter oss för att hela tiden försäkra sig om att vi är där, följa efter och vilja sitta på axeln... 

Lyckligast är jag över att bli favoriserad och få vara primär huvudkudde. 

Måste också säga att vi, efter denna socialt intensiva helg, var HELT SLUT. Vi låg som zombies i soffan hela kvällen - det var inget tal om promenad eller gym (som jag i min naiva tanke föreställt mig). Vi beställde hämtmat som vi också åt i soffan. 

... och choklad.

Men chokladen var bara en aptitretare som kittlade sötsuget. Jag övertalade Emil att gå ned 100 meter med mig till tempo för att köpa en glass. "Jag bjuder!" var jag tvungen att säga för att det skulle vara värt att sätta på sig byxorna. 

Glassen = jättegod! 

På väg hem stötte vi även på helgens kattvakter (Josefin och Agnes) som så snällt matat, bytt vatten, lekt och gosat med Minou hela helgen. Kommer bli så ledsen när de flyttar 🙁

Minns sedan inget mer av dagen. Däckade tidigt och inväntade en till arbetsdag innan jag skulle få semester igen resten av veckan (för att hälsa på mina farföräldrar i Blekinge!).