40 mil till Ramdala 🚗

Klockan skulle ringa kl. 07:40, men jag var vaken redan 06:30 på grund av en liten hungrig katt. Men det var bara bra - då hann jag komma ikapp i bloggandet (som ni säkert märkte av bloggbomben som kom i ett svep där). 

Men det gjorde att vi innan kl. 08.30 satt redo i bilen, fullpackad med sängkläder och handdukar, varsin ryggsäck med ombyte, massor med korsordstidningar och spel, kattlåda, transportbur och såklart en liten katt. Nu har vi bunkrat upp med kuddar så att han kan sitta mjukt mellan oss. 

Let's go! 🚗💨

Han skötte sig exemplariskt och vi kunde köra utan svårigheter hela vägen ned till Oskarshamn. Då hade vi kört i tre timmar och mer än halva vägen! Vi hade blivit hungriga och tänkte låta Minou dricka och gå på lådan.

Helt förgäves. Han hade varken ro att göra ifrån sig eller dricka. Vi passade på att köpa lunch. Jag köpte en halloumisallad och milkshake och Emil en kycklingburgare. Så delade vi på deras sötpotatispommes. 

Så körde vi vidare, knappa två timmarna innan vi var framme. Snart såg vi skyltarna mot Ramdala, inne i Blekinges skogar. 

Gose somnade och sov hela vägen från Kalmar 🥰

Plötsligt började jag känna igen mig! HUR det nu är möjligt, med tanke på att jag inte varit där sedan jag var... vadå? 3-4 år gammal? 

Farfar sprang ut på vägen och visade oss in i den lilla uppklippta skogsväg som vanligtvis är helt igenväxt innan de klipper upp den varje år. 20 meter in bland högt gräs finns där den lilla sommarstuga i vilken farmor växt upp - i Ramdala. 

Vi blev välkomnade av två galna pudlar, farfar och så farmor. De hade varit här en vecka av de tre som de varje sommar tillbringar här. I år hade det inte regnat alls och gräset, som vanligtvis är grönt och fylligt, hade blivit till hö. 

För att inte ha varit här på 13 år så mindes jag otroligt mycket. Stugan har varken el eller rinnande vatten, men en liten köksdel med en vask och gasplatta. 

Vi fick äran att få det största (och svalaste) rummet. Vi sköt ihop de två enkelsängarna och bäddade bekvämt. 

Resten av dagen då? Ja, det är nu *the official chill* börjar. Att sitta ute i skuggan, lösa korsord, läsa deckare, dricka pissljummen pepsi (ja, de har ju inget kylskåp så allt är ljummet) och prata massor.

Här satt vi och kikade in mot stugan. Stugan som farmors pappa byggt helt själv till sin familj. Det är därför det betyder så mycket för farmor.

Minou fick ut och utforska lite i sin sele. 

Men det framgick tydligt: Han är en innekatt in i själen. Han vill bara vara med/på oss. Så fort han gick chansen tassade han in i stugan igen. Snopet värre. 

Snart gick solen ned och det blev helt beckmörkt. Vi var beredda på att det tekniska inte skulle fungera (exempelvis ingen mobil- eller datoranvändning), men vi hade helt tagit för givet belysning. Så ovant att inte kunna tända en lampa. Vi låg i skenet från pannlampan vi fått låna och löste korsord, åt godis och choklad.

Passade på att tända sparsamt med stearinljus (när vi har en kissekatt i rummet) och lite batteridrivna ljusslingor. 

 
Eftersom solen gick ned redan vid 20:15 så var vi trötta vid kl. 22. Minou gjorde sig snabbt tillrätta i min armhåla och med den friska luften utifrån somnade jag under det varma täcket.