Jag vaknade upp hos Christer - ni kan ALDRIG ANA vad som hände sen!

Nu kör vi clickbait 2.0 på det här inlägget - är ni redo eller? 🤭

Jag sov djupt under natten - det märkte jag eftersom jag var spänd i hela käkarna efter att ha pressat dem hårt mot varandra i sömnen. Jag gör alltid det när jag drömmer starka drömmar. 

När jag klivit upp hade Christer redan åkt till jobbet, och Johanna sov. Jag serverade mig en kopp te och satte mig för att blogga lite.

Runt kl. 10 tog jag mig ut. Gick mot Handen Centrum - åh, så ofta jag hängt här under gymnasietiden..! På den tiden jag blev förälskad i tonfisksuben på Subway istället för att äta skollunchen. Måste ändå säga att skollunchen var riktigt bra på min skola. Tyckte mycket om den! Även om jag den perioden hade anorexi och bara åt bebisportioner. (åh, vilka minnen va! …. 🙄).

Gick ned mot tågstationen, Rudan och vattnet. SÅ BLÅTT. Helt oredigerat och superblått.

…..

Och vet ni....

….

… SÅ PLÖTSLIGT VAR JAG HÄR 😭😭😭

Alltså det här var en extremt impulsiv resa som jag bara fick för mig att boka i måndags. Efter allt deppande jag gjort hela helgen och Emil peppande ord så tänkte jag NU KÖR JAG BARA. Jag kunde liksom inte hindra mig själv. Jag ringde min chef kl. 07 på måndagsmorgonen, begärde ledigt resten av veckan och bokade om alla mina besök. Sedan bokade jag första bästa flyg och boende.

Det är nog det mest spontana jag gjort någonsin. Få tanken, boka resan - och åka 48 timmar senare.

Resan dit hade varit... annorlunda. Flygplatsen hade hårda restriktioner och flygbolagen likaså. Det var nästan en aggressiv ton i högtalarnas påminnande och informerande om munskydd, avstånd och handhygien. 

Men nu, 7 timmar från avresa, var jag ÄNTLIGEN här. 😭❤ Jag hade bokat en liten studio precis nära Jardin du Luxembourg. 

Faktum är att denna lilla studio enbart var 50 meter från den studio som jag bodde i när jag skrev mitt examensarbete under sju månader. Alltså ett av mina mest välkända kvarter. Känner till varenda franprix, varenda boulangerie (jag jobbade ju på ett av dem!), varenda pharmacie i närheten. 

Studio var utrustad med bäddsoffa, litet pentry med kylskåp, mikro, ugn och spisplattor...

... skrivbord och... bäst av allt: eget badrum med toalett och dusch!!!! VAD UNNIGT.

Japp, jag är så jävla low maintenance när jag bor i Paris. Tycker liksom allt över 10 kvadratmeter är lyx och flärd.

Kan dessutom tillägga att bland det första jag gjorde var att slänga av mig jeansen för det var över 25 grader och RöVAVaRmT ute. Sommar i Paris - inget skämt. (Hade dessutom läst att prognosen sade 39 grader till på fredag här).

Anyhow! Efter att ha satt på mig kjol och bråkat med wifi:t ett tag så tog jag mig ut för att tappa andan lite. 

TYP SE HÄR 😍 MVH världens lyckligaste tjej

Nu låter jag säkert som ett upphakat band, men alltså: att gå på Paris gator, höra ljuden av trafiken, franskt tal i förbifarten, klinkandet från uteserveringar.. PIRR I MAGEN.

Jag gick till boulangeriet där jag tidigare jobbat för att fixa middagspicknick. Tyvärr jobbade inte Nadia (min dåvarande chef), men jag lyckades grabba åt mig en demi tradition, pas trop cuite för ynka 6 kronor. 

Satte käften i den på en gång!!!!

 Baguette är en av de största skälen till att jag längtar till Paris (plus massor av andra också såklart, men att äta baguette är högst upp på min prio-lista!)

Traskade hemåt med en baguette under armen och en sjungande själ. 

Skyndade hem, gjorde i ordning baguetten och tog mig sedan ut till Jardin du Luxembourg. Slog mig ned på bänken som jag alltid pique-nique:ade vid när jag bodde här för tre år sedan.

Åt min baguette i lugn och ro, till dess att jag hörde ett yngre par bråka lite längre bort. "Casse-toi!" (Försvinn!) skrek den unga kvinnan gång på gång, men mannen verkade inte lyssna. Det tog ett tag innan han kaxigt spatserade bort. 

Jag tvekade någon minut, men packade sedan ihop och gick för att fråga kvinnan hur hon mådde. "Ca va? Avec le mec là…" (Går det bra? Med snubben där...)

"Ah non, ca va, merci. Merci quand même."  (Ah nej, det går bra, tack. Tack ändå).

Kände mig stolt över att jag vågat gå fram och fråga ändå. Det svenska i mig försöker alltid få mig att undvika sådana situationer (i.e. inte tränga mig på), men samtidigt vet jag hur jag själv skulle uppskattat om någon frågat mig efter (vad som verkat vara) en påträngande händelse. 

Jag gick tillbaka till studion, bäddade ut soffan och satte mig tillrätta. Och skrev precis detta inlägg. Nu med facit i hand: Visst var det en bra clickbait??

Imorgon ska jag överraska Loïc! 🥰🥰🥰