The Bastards that love burgers 🍔

Jag klev inte upp förrän kl. 10 (i.e. 09 eftersom klockan ställs fram) och kände mig helt supertrött. Stackars Minou som brukar få massor av kel och morgongos låg och jamade, för jag hade inte ens kraft att klappa honom ordentligt.

MEN! Sen fick jag lite jävlar-anamma, orkade mig upp och piffade till! Denna söndag hade vi spontant frågat Andreas och Marcus om de ville följa med oss till Norrköping och äta burgare. Emil var kalassugen på Bastard Burgers, nämligen.

Försökte ta en helkroppsbild men då ville en liten ha uppmärksamhet. Han har fått dille om att bli buren eller sitta på våra axlar på sistone. Vår lilla tweenie som är gosberoende.

Vid kl. 13 väntade vi på Andreas, men han var sen (i vanlig ordning). Emil lekte med 'nousen med ett par av mina raggsockor.

Så kom Andreas med Marcus i passagerarsätet, och vi susade iväg mot Norrköping. Bilresan gick ut på att prata om 1) bilar och 2) datorer varav 2/2 är ämnen som jag varken kan något om eller är intresserad av. Vilket var rätt skönt, för då kunde jag slappna av och bara titta ut genom fönstret. No social pressure here.

45 minuter senare var i framme i Norrpan! Soligt och vackert väder, men blåsigt och bitigt kallt.

Här pratar Andreas och Marcus nog mer om bilar eller datorer 👇🏻

Precis innan vi kommer fram till restaurangen säger jag "Oj, jag kom på att jag inte ens tittat om det är öppet! Vad snopet om vi åkt hela vägen hit och så är det stängt..."...

Men vi hade tur, och det var öppet! De hade stängt av flera partier i matsalen - barstolarna var off limits, likaså vartannat bås (så att det skulle finnas tydligt avstånd mellan borden). Så spännande att se hur restauranger och butiker anpassar sig till rådande omständigheter.

Vi alla tog burgaren London, med tryffelmajonnäs och picklad rödlök. Emils såg maffig ut 👆🏻, och jag tog en utan bröd... 👇🏻 (var i ärlighetens namn fortfarande mätt från allt godis kvällen innan...). Men kunde inte säga nej till burgare och sötpotatispommes..!

Fick i mig allt och mådde toppen. Kroppen var nog hungrig trots att jag inte kände av det. Har ni haft så någon gång - att ni inte känner någon aptit men att kroppen är hungrig ändå? Så konstig känsla.

Vi åkte kustvägen hemåt och dunkade musik, grabbarna satt och pratade och skrattade och jag bara njöt av att titta ut genom fönstret och tänka.

Kom hem, tackade för oss och sedan var jag SuPeRsEG. Alltså superseg med stort S. Vet inte vad som kom över mig, men helt plötsligt var jag strandsatt i soffan. Tittade på Wahlgrens Värld och klappade på Minou.

…. Och trots att det var igår så minns jag inte så mycket mer från kvällen - jag var så slutkörd. Kände också av att jag började få lite ont i halsen... Vi åt smörgåsar och glass och tittade på Gift vid första ögonkastet och massor på Youtube. Sen förmodar jag att vi gick och lade oss, för jag vaknade åtminstone i min egen säng 🙃