Blodet bara forsade

I lördags vaknade jag flera gånger om från kl. 04 ungefär. Både för att Minou ville ha mat, Minou ville leka, Minou fick en leksak men råkade leka in den under byrån (x2!!!!), Minou ville ha mat igen.. Och sedan kl. 06 så var det någon kalasidiot som spelade svensk schlager på högsta volym som dånade i hela området?! TROTS stängda fönster. Sen ville Minou gosa, med konstant huvudklapp.

Nedan skådar ni mina sömncykler för inatt.

När klockan närmade sig kl. 09 började Emil vakna till sakta men säkert. Minou satt tålmodigt och väntade på att han skulle stiga upp. Och iakttog.

Efter morgongos klev vi upp och gjorde frukost. Gröt, igen?! Ja, herreminje, på senaste tiden är hälften av bilderna på denna blogg på exakt identiska skålar gröt. (ska jag byta namn till "i min grötskål..."?).

Tanken var att jag och Emil skulle gå till gymmet efter det, men precis innan vi skulle gå så snöt Emil sig och.... Blodet bara forsade. Han fick ett näsblod som skvätte ned hela handfatet och badrumsmattan, och nästan en hel rulle toapapper förbrukades (ja ni kan ju förstå min panik!!! vad som helst, men inte toapappret!!!!)… 🧻

Funderade på att ta en bild på det hela men tror verkligen att det hade varit för grafiskt för er känsliga läsare. 🙈

(förstå vilket clickbait det hade varit om jag döpt detta inlägg till "Blodet bara forsade"! DÅ hade ni blivit nyfikna, va?!… EDIT: I did it. #nohate).

Jag försökte hjälpa honom genom att ge honom lite papper i taget medan han höll det för näsan, och sade skämtsamt."du gör visst allt för att slippa gå till gymmet!". Efter en halvtimme började det lugna ned sig, men var fortfarande ett visst blodflöde. Jag insåg att jag fick ta mig ut själv om jag ville få mig någon sorts motion.

När jag kom ut för att gå till gymmet kände jag dock den friska vårvärmen, fåglarnas kvitter, himlen och solen... Jag beslutade mig för att gå på en promenad istället.

KROKUSISAR! 🌷

Jag traskade i mer än en timme, ut på åkern. Blev varm och fick ta av mig både mössa, vantar, halsduk och öppna jackan.

När klockan närmade sig kl. 12 så skrev jag åt Emil om han inte kunde hämta upp mig, så att vi kunde åka och handla. Jag hade fått nys om att de hade pepsi max för 10:-/flaskan. Det köpte vi, plus lite extra choklad till kvällen!

Väl hemma tyckte Emil att Minou klädde i keps. Sköldpadds-'nousen, kallas han.

Så blev det mellis! Som jag glömde fota, men det var knäckemackor med skinka och ost. Vi duschade och gjorde oss i ordning för kvällen, och medan Emil stod i duschen så drack jag te och bloggade. Om det här!

En moff- och spelsugen tjej kommer lastat! 🚢

Jag hann både piffa mig med smink och blus innan vi fick sms:et "Dresscode: Mjukisar"... Så då blev det bara att tvätta ansiktet och sätta på sig något mer bekvämt igen.

Innan vi smög ned så ville jag dokumentera det gotte-stash som jag och Emil fixat fram: två sorters chips, superbågar, två kilo godis och en tony's-choklad.

Lite efter 16 traskade vi ned två trappor i trapphuset och plingade på dörren. Med en kundkorg full blev vi inbjudna och fick hälsa på Josefin, Jonas och deras lilla dotter Agnes. Det var så mycket godis att det inte ens fick plats i deras största skål.

Josefin fixade det sista med maten, Emil och Jonas gick ut för att sopa parkeringen inför vårstädningen och jag läste böcker för Agnes. Men snart var middagen klar och vi blev satta till bords!

De bjöd på saftigt marinerad kycklingfilé med potatisgratäng (❤) och en grönsallad. Kalasgott! Efter att vi alla ätit så skulle Agnes gå på potta, läsas för och nattas. Alltmedan jag och Emil fick chilla i soffan framför gottebordet.

Så satt vi och mumsade, snackade skit, spelade ett nytt sällskapsspel Sequence och sedan Mario Kart!

Jag var totalkass på Mario Kart. Har inte spelat det på flera år. Så medan de andra tre slogs i toppen så hängde jag med Luigi i bakre delen av race:t. Puttrade på, liksom.

Vi satt länge och spelade. Snart var klockan 23:30, och då satt vi alla och gäspade stort. "Det bästa nu är ju att det är så kort sträcka hem!" kom vi överens om.

Så vi gick enbart två trappor upp, och var redan hemma. Vi var toktrötta efter en riktig helkväll. Jag hade ätit så mycket godis att jag var proppmätt (vi fick nästan i oss allt godis!) och jag visste att så fort jag skulle stänga ögonen så skulle jag somna.

"Stannar man till nästan midnatt så vet man att man haft rätt roligt" var det sista jag hörde Emil säga.