Jag tog tåget upp för att slippa onödiga bensin- och parkeringskostnader.
Eftersom prognosen hotade med regn hela dagen lång så hade jag förberett med mina (relativt) nya gummistövlar. Problemet var bara att de brast under spurten mot tåget i regnet.........
Timmen senare var jag framme i Stockholm. Minister välkomnade mig redan på perrongen och vi klev ut i det julpyntade och regniga Stockholm.
Vi promenerade till Christers jobb och tejpade ihop mina gummistövlar (välbehövligt!) och traskade sedan mot ett café som Minister fått nys om.
Downtown Camper Café, mitt på Drottninggatan.
Fanns flera klassiska bakverk (för Stockholmspriser).
Christer bjöd på varm dryck och kanelbulle, samt köpte till sig själv en latte och den torraste veganska lussebullen jag smakat.
På caféet satt vi ett bra tag, snackade om högt och lågt (mest lågt) och spelade schack. Sistnämnda var enbart roligt i ljuset att vi båda var så usla att vi skämdes för våra drag... så pass att det (bokstavligen!) var skrattretande. Christer vann slutligen, ärligt och rakt!
När klockan närmare sig 17 så beslutade vi oss för att ta oss iväg för middag. Jag tiggde om indisk mat, och min storfavorit på Södermalm. Minister var en god nog vinnare att gå med på mitt förslag, och vi tog oss dit i regnet.
Jag beställde chicken tikka pasanda badami och Minister tog en (icke-vegansk! 😱) dall makhoni.
JÖSSES SÅ GOTT JAG SMÄLLER AV. Liksom inhalerade maten. Så länge sedan jag ätit på 3i, så jag har verkligen saknat det... Fick hjälpa Minister att slutföra sin mat också 😇 #nosvinn
Under middagen hann vi också tjattra en hel del; mycket om mina funderingar samt efterföljande rädsla och skam att leva barnfritt, och missnöje över (icke-)chefskap.
Efter vi käkat upp och jag snackat lite barnpsykologi med en av ägarna och betalat kompispris (💛) så insåg vi att klockan var för mycket för att våga hitta på något mer. Mitt tåg skulle snart gå tillbaka mot Nyköping..... Och vi som egentligen hoppats få ha mer tid ihop att hitta på saker.
Men istället fick vi ta en promenad runt centralstationen tio minuter innan mitt tåg skulle avgå.
Gick förbi Pressbyrån och fick se den kända lussebullsdräkten som dykt upp på diverse sociala medier. ÅH JAG BARA MÅSTE HA EN, hörde jag mig själv säga, ställa mig i kön och fråga kassören: "Finns det olika storlekar?".. "Nej, bara barnstorlek."
"Okej, det är lugnt. Jag tar den!".
Pressade ned den i väskan och fick chansen att prova den främst hemma hos Aziz, efter att Emil hämtat upp mig på tågstationen tjugo i nio. (Episk, visst?!). Jag och Christer hade kramats adjö på perrongen och det är med sorg jag insåg att vi inte kommer kunna ses på nästan två månader...
Tillbaka till hemma hos Aziz. Där hade Emil samlats med grabbarna; Fredde, Freddes arbetskamrater Aziz och Mats, Andreas, deras barndomsvän Philippe och så jag. De satt och spelade Munchkin.
Jag fick hoppa in mitt i, men fick storstryk rätt snabbt och dog. Jobbigt när sånt händer....
Emil och jag valde att åka hem vid kl. 22.30 medan de andra satt kvar till efter kl. 03 (!!!), eftersom vi har en liten pälstott hemma som behöver kärlek och sällskap. Jag riktigt såg på Emil hur surt han tyckte att det var att behöva åka hem mitt i spelet, men... har en katt så har en! ("Tur att vi inte har barn då, va?!" kontrade jag = ett löjligt försök att minska skammen för min frivilliga barnlöshet).
Men istället för att ha barn ketchupade vi julkalendern och åt choklad (länsade chokladhuset). På tal om vår egen pås-kalender - berättade jag att Emil lyckades fylla den samma dag som jag skulle öppna första luckan? (Han har fyllt den 100% med olika godis i småpack: twix, snickers, tablettaskar... HELT RÄTT dvs).
Sedan gick vi och lade oss lite efter midnatt, och peppade inför en morgondag med Mariefred-besök!
Vad mysigt med en helg som både innefattar Stockholmshäng och Mariefred-besök! Hoppas att Minou mår bättre snart <3
SvaraRaderaVill du utveckla det här med (frivilliga) barnlösheten? Hur tankarna går, hur det påverkar din och Emils relation etc. Det är en sådan stark barnnorm idag; alla tar för givet både att man vill ha, och kan få, barn. Även om jag själv längtar efter barn, och tror att jag vill ha det "i framtiden" (några år) så är det alltid spännande att höra andra åsikter/nya perspektiv. Bredda bort från det normativa liksom! OBS förstår såklart om det är ett känsligt/personligt ämne.
SvaraRaderaHar du alltid känt skam inför att inte känna någon längtan efter barn eller har det kommit nu? Jätteintressant ämne tycker jag då jag ofta blir ifrågasatt när jag säger att jag inte har någon barnlängtan alls!
SvaraRaderaUndrar då nyfiket om du kört på samma tema i er påskalender? :)
SvaraRadera//Em
Haha, lite så! Mest godis faktiskt, men också en ny putsduk till hans glasögon (han tappar alltid sina), tandkräm (han är tandborstningsgalen) och annars mest godis, hehe.
RaderaSkulle precis som de andra som har kommenterat få en större inblick i hur du och Emil reflekterar kring den frivilliga barnlösheten, men har all respekt om det är ett känsligt ämne och om det är något som är svårt att formulera sig kring. Kanske skulle kunna bli ett inlägg?
SvaraRaderaMin spontana tanke var att "men måste de bestämma sig nu då?" men samtidigt tänker jag ju att det är ju precis vad jag har gjort, dvs bestämt mig för den normativa motsatsen. Antar att det ligger i människans natur, att vi vill skapa våra narrativ och kunna planera för vår framtid, och tänker att det kanske ibland är skönare att fatta ett beslut än att gå och grubbla i flera år?
Reflekterar ert beslut till fullo, och tänker att om ni skulle ångra er lagom tills att du kommer upp i klimakterie-åldern går det ju ofta att få barn ändå genom äggfrysning, äggdonation etc. Tror dessutom att mycket kommer att hända med den stigmatisering kring barnlöshet som råder i samhället, att det kommer att bli mer normalt att vara frivilligt barnlös. Upplever du att folk i din omgivning "skammar" er för er barnlöshet? Själv har jag aldrig fått höra typ "när ska ni skaffa barn då? ;);)" eller "är du gravid? ;);)" eller någon sådan kommentar, vet inte om det beror på att jag är lite yngre än dig (23) eller för att folk typ inte ser mig som...mammamaterial? Skönt att slippa sådana kommentarer men också lite märkligt med tanke på att jag bor på landsbygden där många blir föräldrar ganska tidigt.
Hej..! Tänker absolut försöka se om jag kan utveckla mina tankar kring frivillig barnlöshet... Men jag behöver nog lite tid först <3
SvaraRadera