En regnig torsdag med överdos av pepparkaka

Jag är så glad nu, för hela psykologstyrkan är tillbaka i Nyköping! Malin har börjat gå på sitt tidigare brutna ben, och joinar nu mig, Ann-Sofie och Malena. Så härligt att ha henne tillbaka!

Det gör att dagarna blir mycket trevligare. Denna regniga torsdag såg jag ut såhär.

Skyndade mig iväg på en konsultation på BVC vid kl. 9, och hann inte tänka så långt att jag tog med mig paraplyet... Eller bytte skor. Så jag gick i regnet genom stan.

Trots dyblöta jympaskor såg jag ut såhär. Rätt glad i hågen!

Kom tillbaka lagom till lunch och åt tillsammans med mina kollegor. Raffe har återinvigts för denna vintertermin.

Sedan hade jag två besök; en efterkontroll på en nyförlöst mor samt ett återbesök för en post partum.

Men mest såg jag nog fram emot vad jag och Emil planerat när vi slutat; en fika på stan! Efter lite flanerande på stan (och sonderande av fikaterrängen) så hamnade vi slutligen på Espresso House ändå. Gamla hederliga.

Jag har siktet inställd på vad jag ville ha: pumpalatte (utan kaffe 😂) och en morotsmuffins. Men tydligen hade de bytt ut allt höstsortiment till julsortiment (VARFÖR? Det är inte ens vinter än!)… Så jag fick nöja mig med en pepparkakslatte (utan kaffe) och en pepparkaksmuffins.

Emil tog en varm saffransbulle med vaniljsås på sidan, samt en äppelmumma (något nytt han testade - visade sig vara ljummen äppelmust med smak av ingefära). Vi satt en timme och smaskade, pussades och löste korsord. Lite vi-tid, liksom.

Och anledningen till att det känts lite bristande på sista tiden (trots att vi varit tillsammans varje kväll) är denna lille parvel. Vi har varit så fokuserade på Minou, vilket självklart är helt naturligt. Men jag kan verkligen se hur par som skaffar barn "tappar" varandra lite granna när det alltid är någon annan som står i centrum.

När vi kom hem kände jag mig helt mätt på socker och lite äcklad. Vi låg i soffan och drack läsk och tittade ikapp på Paradise Hotel. Minou var väldigt fängslad av serien, som ni kan se nedan.

Haha, varje gång Minou lägger sig på Emil (vilket är ofta) så får jag en så orimlig svartsjuka... och får för mig att Minou älskar Emil mer än mig (gud är mig icke nådig!!!!) … (men den känslan försvinner så fort Minou kommer till mig nästa gång).

Hursomhaver. Efter den bilden togs glömde jag helt bort att jag tänkte blogga denna dag. Vi åt morotssoppa med bröd till sent kvällsmål, en rad caramilk-choklad och sedan gick vi till sängs och skedade. Minou var självklart med. Han är alltid med. 💁