Minou tränar med sele och pudelskall

Det faktum att Minou har en psykolog till matte kan vara både en välsignelse och en förbannelse. Å ena sidan gör det att han tvingas tränas och drillas i allt han är obekväm med - från bilåkning till elvispen och dammsugaren. Å andra sidan gör det honom (förhoppningsvis) tryggare och tuffare i dessa situationer.

I och med att vi planerar att hälsa på i Mariefred i helgen har träningen fokuserats på vissa saker. (Tänk, att Minou skall få träffa farmor och farfar för första gången!)

Men med dem roligheterna kommer också träning. I och med att de har två dvärgspudlar (som inte direkt är tysta och tillbakadragna) så försöker vi bädda så gott som möjligt för att Minou inte skall bli för förskräckt. Bland annat har vi tränat att ha på sele.

… Och det kan jag säga att det tycker han INTE om. Han vred och vände sig, backade omkring, hoppade runt i luften, försökte knössla sig ur den.... Ja, det såg ut mest såhär:

Så började uppdrag distraktion. Vi lekte med alla hans favoritleksaker, gav honom godis och oupphörlig positiv uppmärksamhet. Till och med när vi lekte med hans favoritvippa lekte han halvhjärtat och vågade inte ta ut rörelser fullt ut.

Men sakta, sakta började han mjuka upp sig...

Efter cirkus en halvtimme tog vi bort selen då han nästan kändes som vanligt (vi försökte avsluta när det var som bäst) och beslöt oss för att fortsätta träna kommande dagar. Det kommer nog ta ett tag innan han blir van...

Förutom selen har jag även tränat på att Minou skall höra hundskall. Jag har googlat och sökt på Youtube efter videos på "pudlar som skäller" och haft som bakgrundsljud från TV:n medan vi gosar, äter mat och leker. Även där beter sig Minou som vanligt - om än liiite mer reserverad.

Tycker det är så roligt att träna på dessa olika saker med honom. Hoppas verkligen att det kommer ge resultat, och att han kommer bli så trygg att han kan fira jul i Mariefred med oss senare i år.