Första dagen tillbaka på jobbet, dejt och en bitsk kattunge

Igår, tisdags, var min första dag tillbaka på jobbet på heltid. Inom Barnhälsovården så anordnades en utbildning för samtliga bvc-sköterskor i hela sörmländska regionen, och då var jag inbjuden att medverka. Jag tog skjuts tillsammans med min grupp bvc-sköterskor (de som jag har i konsultation) och vi virvlade förbi ett svindlande vackert höstlandskap.

Vi skulle hit: 45 minuter från Nyköping, in till Sköldinge - en liten håla mellan Katrineholm och Flen (om det säger er något....). Här, på folkhögskolan, hölls dagens utbildning. För ett jämlikt föräldraskap, hette den, och handlade om hur bvc kunde främja att alla, oavsett kön och etnicitet, får ta del av samma kunskap om föräldraskap.

Dagen flöt på så bra! Ann-Sofie, som höll i utbildningen, utförde sina föreläsningar galant. Plus att jag fick möjlighet att mingla med kollegor och bvc-sköterskor från alla håll och kanter.

I och med att det varit min första heldag på jobbet, så hade det även varit Minous första heldag ensam hemma. Visst att vi hade tränat att han skulle få vara ensam två timmar hit och dit, men inte en hel arbetsdag. Emil var först hem och mötte upp Minou, och skrev snabbt ett meddelande.

Jag fick en utförligare beskrivning och även se för mig själv när jag kom hem en timme senare. Minou hade varit extremt klängig på Emil, för att sedan gå från gosig till lekfullt aggressiv. Trots försök till distraktion med leksaker ville han istället attackera och bita på fötter och ben (något han aldrig gjort tidigare).

Det märktes på honom att han var rastlös och ingenting verkade roligt eller lugnande för honom. Som att han var stressad och inte hade någon ro i kroppen, lille gubben. Han ville inte gosa, lekte med halvt engagemang och tog istället varje tillfälle i akt att bita tag i oss. Emil tyckte det var väldigt påfrestande och jag försökte förklara att han är en liten kattunge som varit ensam hemma för första gången en hel dag. Det är klart att det är stressande och en stor omställning! (har ni tips?).

Vi hade bokat dejt för ikväll, och det hade inte kunnat komma mer lämpligt! Åtminstone inte för Emil, som behövde en paus från den lilla bitska kattungen där hemma. Vi gick till ät.!

Emil beställde sin favoritburgare med sötpotatispommes, och så tog vi och delade på en mac'n'cheese-kroketter med tryffelmajo.

Själv var jag fortfarande proppmätt från dagens utbildningsmat (frukost + fika + lunch + fika på 6,5 timme vet ni), så jag tog en Nyköpingsmacka! Inte så lite det inte egentligen, kanske... Surdegsbröd med ost, tomat, inlagd gurka, sallad, picklad rödlök, oxfilé och bearnaisesås. 

Tyyyyp som en oxfilépizza men lite annan bas bara :))) 

Under middagen pratade vi först ut om Minou, Emils oro inför att han agerade ut på detta sätt, mitt försök att lugna honom (men som ändå smittades såklart) och så försäkran om att Minou egentligen är världens skötsammaste lilla kattunge (det har vi ju märkt i två veckor!). Sedan lite tid för varandra; om hur dagen sett ut, vad vi ser fram emot, lite planering inför framtiden...

När vi kom hem hade Minou lugnat ned sig. Vi bestämde oss efter gedigen lekstund att träna att ha sele på igen. Han kravlade omkring på golvet som en krympling med bakdelen helt förlamad. Som att selen vore en tvångströja. Helt oförmögen att sträcka sig efter leksaker (men godis lyckades han visst kråla sig till). Bäst distraktion var en fluga som jag fångade.

När jag efter många om och men lyckats fånga den där flugan och skrek glatt till Emil att jag fångat en fluga, då tänkte jag för mig själv "här håller jag på som en tok och fångar flugor till min katt........ var är jag på väg...". 

Efter en halvtimme blev han mer och mer som sig själv, och låg snällt och vilade på mattan i sin sele. Då plockade vi av den och han fick lite extra godis.

Klockan var redan 21, så vi slog oss ned i soffan med julmust (årets första!) och twix pepparkaka (god men orginialet fortfarande bäst!).

... och tittade på gamla säsonger av paradise hotel (ja, man har blivit en sån!!!). Minou låg och gosade med mig ett tag, och då klappade mitt hjärta extra starkt. Du lilla galna kattunge!