Sen ska det upp och lekas!
Tror vi har skämt bort honom en hel del med ett överflöd av leksaker.
Men väldigt snart blev det väldigt sömnigt...
Minou har även blivit modigare och modigare i klösträdet. Jag tyckte han var misstänksamt tyst en period, och gick för att leta efter honom. Fann honom i klösträdets kryp-in, och vid rop efter sig kikade han ut som om han vore påkommen med något bus.
En surrande fluga fångade hans uppmärksamhet, och efter att han fått bärhjälp upp på fönsterblecket så synade han den surrande insekten noggrant. Den blev lunch, kan en säga.
Passade sig alldeles ypperligt då jag i den stunden själv satt och åt lunch. Överbliven oxfilépizza med extra ost. Mmmm….
Efter mat blev det lek, och därefter var han helt utslagen. Vi tog en tupplur i soffan, han och jag.
Alltså GOSIGASTE Minou som älskar att bli kliad på magen. Jag smälter...!
Ser ni hur gröna hans ögon nu börjar bli? De går från hans blå-grå bebisögon och utvecklas till en alltmer djup smaragdgrön färg - den ögonfärg som kännetecknar just rasen Russian Blue.
Så slog klockan 16 och strax därefter kom Emil hem. Då vågade jag mig på att duscha och göra mig i ordning (Minou tycker det är så otäckt när någon duschar, för det låter så högt) när Emil kunde leka med honom.
Klockan 17:30 plingade det på dörren - det var Andreas som kom på besök! Nyfiken sprang Minou fram och hälsade på främlingen i hallen, helt orädd. Så imponerad jag blev! De satte genast igång att leka på vardagsrumsgolvet.
Vi hade planerat att äta middag ihop på den närliggande restaurangen Umgås, eftersom Andreas ännu inte varit där. Andreas tog en buffelburgare, och jag testade deras fiskgryta.
Fylld med torsk, lax, räkor, musslor, potatis och dillstekta krutonger. Och en vansinnigt god aioli 👌
Emil tog deras torskrygg med löjrom och stekt potatis.
Allt var mycket smakligt! Så pass att vi var sugna på att smaka deras desserter också... Vi beställde in varsin dessert och smakade av varandras. Andreas tog hallonsorbet med vit choklad och Emil crème brûlée med bär.
… och jag siktade in mig på deras blåbärspaj med vaniljglass.
Efter att vi ätit upp desserterna satt vi och snackade om allt möjligt, innan min saknad efter Minou blev för stark. Vi hade suttit där i snart två timmar nu.
Vi betalade, traskade de få minutrarna hem till oss och Andreas plockade fram sin systemkamera. Han hade som ambition att få lite snygga bilder på kattungen.
Och det fick han, skall ni veta..! Men de bilderna få ni se i ett helt eget inlägg. *svärmar*
Förutom att fota så hann Andreas med att gosa en hel del med parveln. Så fina de är!
Efter en genomgripande foto- och gos-session började vi gäspa ikapp. Andreas packade ihop för att ta sig hemåt och vi kramade honom adjö i dörren.
Första gången Minou fick sig ett besök,
och det gick hur bra som helst.
och det gick hur bra som helst.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Tack, nu gör du mig glad!
(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)