Vi tog en 5 km-promenad i Ekensbergs skogsområde, och stannade upp på precis det stället där vi bestämde namn för Minou. "Här, för fem månader sedan, föddes drömmen om Minou". Så höll han om mig, ståendes mitt på skogsvägen och vi kysstes. Alltså det var fredagsfeeling i luften!
Besöket på ÖoB för att köpa flak med pepsi max drog ut på tiden och när vi väl var hemma närmade sig klockan 20. Både jag och Emil var hangry 2.0 men ändå lyckades vi få ihop en rätt välkomponerad plankstek. Jag skalade potatis, kokade potatis, satte på ugnen, skivade tomat och stekte sparris med bacon, slängde ihop en rödvinssås, vispade ihop en potatismos och spritsade på plankorna under tiden Emil dukade och stekte oxfilé (vi har lite olika tempo förstår ni va).
Med pepsi max i vinglas vi fått från Malin och tryffelsalt vi fått från Sofia och Jocke.
Jag hade pimpat min lite extra med överblivna champinjoner från pierrade-kvällen. Plus bea och tryffelmajo (because *tryffelmajo*).
Hur mysigt? Lite efter 20 stod allt redo på bordet och vi hann knappt skåla innan vi högg in.
Så. Jädra. Gott. Det tar lite tid, det är lite dyrt, men jävlar i min låda om det inte är vuxenlyx. Speciellt sedan en slutade köpa billigt kött pga studentfattig.
Efter middagen och obligatoriskt matkoma så slängde vi oss ned i soffan och såg serier. Jag åt min kanelbullebit som Emil sparat till mig.
Nu ska jag vara såhär äckelcheesy igen, men alltså - hur bra kan en flicka få ha det? Är det möjligt att ha det såhär - vara såhär lycklig - framöver nu? (misstänker att det kanske håller i sig till vintern och djävulskylan kommer åtminstone).
Vilken härlig kväll ni fick er! Så mysigt också, att laga mat ihop, även om ni var lite väl hungriga och irriterade ;)
SvaraRaderaHaha, ja, vi fick tack och lov till det utan att slå varandra med stekspadar x') Hur fungerar det för er?
RaderaFaktum är att vi i stort sett aldrig lagar mat tillsammans! Olav äter i stort sett bara "ingredienser", dvs typ äter salami direkt ur paketet, eller dricker yoghurtkvarg till middag, alternativ halvfabrikatvarianter. Dessutom kan han ofta gå hela dagar utan att äta, och sen käkar han ett par pizzor på kvällen. Så jag lagar nästan alltid min egen mat, och då oftast rätt simpla varianter eftersom det inte finns den sociala aspekten.
RaderaMen igår lagade vi mat tillsammans för (vad jag tror är?) första gången! Vi gjorde saffranskycklingspett, som fått ligga i marinad i 2 dygn innan vi lagade till den. Det blev superlyckat, och var roligt eftersom det var på hans initiativ och han till och med köpte ingredienserna på eget initiativ :) Det tyckte jag om!
Haha, oj, vad spännande! Är ni hemma samtidigt under denna måltidskarusell? Äter ni ihop? Och i så fall, är du okej med att ni sitter vid bords och han äter salami ur paketet medan du har din färdiglagade rätt? Varför vill han inte äta av din färdiglagade mat isf? Eller är det du som inte vill dela med dig? :P Så många frågor!
RaderaMen gud, vad mysigt!! Mer sådana stunder! <3
Haha! Jag tror att jag egentligen är hyfsat nöjd med det också såtillvida att jag också kan göra det precis så enkelt för mig själv som jag vill då, och kan äga precis mär jag vill utan att behöva vänta in osv. Vi har inget köksbord utan sitter varsin liten soffa i köket mest hela tiden bär vi är lediga. Det tråkiga med det hela är ju att vi inte får det där mysiga och trevliga med att dela en måltid, så jagskylle lätt kunna tänka mig att äta ihop lite oftare, men jag är nog som sagt ändå rött okej med upplägget, särskilt jämfört med många andra. Det hela kommer sig nog av att Olav dels har haft mycket fattigdom i livet och därmed ätit mycket av typen ”1 liter mjölk” till middag, och dels av att han tränat mycket och därmed haft intresse för att experimentera mycket med kost, vilket gjort att han nog vant sig vid att han alltid ätit helt andra saker än sina partners.
RaderaVad intressant! HUR ser det ut med två soffor i köket?? Hahaha, kan verkligen inte se det framför mig.. x)
RaderaÅh, det är ju begripligt utifrån hur du beskriver bakgrunden. Att Olav är en kostnörd i och med träning, alltså. Spännande sak att "vänja sig vid", att inte äta med andra, trots att måltider är en så kulturellt social grej här i Sverige (och de flesta andra länder såklart).
Du förtjänar att vara den där lyckliga flickan livet ut Emelie! :*
SvaraRaderaMin tvillingsyrra lever också i ett förhållande där dom båda är genuina och fina mot varandra. I början var jag så avundsjuk och kunde bli så irriterad på henne över att dom bråkat och blivit osams om att den ena gör mer än den andra i hemmet osv. Jag hade varit så glad om det var något så "simpelt" som jag och mitt ex bråkat om. Men nu när jag inte lever i det destruktiva längre så inser jag att det inte är rätt att dömma, förminska eller jämföra med andra. Det är ens egen upplevelse och känslor som räknas, inte vad det handlar om. Jag blir istället mer fylld av hopp nu att bra förhållanden faktiskt existerar <3
Hjärtat då! <3
RaderaAlltså, din kommentar var så fin att jag var tvungen att printscreena och skicka till Emil. Visa honom ditt perspektiv - det är så upplyftande när en själv sitter och typ grinar över en banalitet och faktiskt tror att det är världens undergång - bara för att en inte har värre problem. Så dumt!!
Däremot vet jag att du är VÄRLDENS goaste och kärleksfullaste tös, och jädrar, om du ska ha en partner skall hen (mest sannolikt han, gissar jag) kunna matcha dig. Annars är det ingen jävel att ha!!!! <3
Härligt att läsa att du känner dig lycklig :)
SvaraRaderaInget cheesy med det bara fint ju. Tänker att lycklighet är något bra. //Em
Jag tänker också det <333 Tack fina du.
Radera