Paris: Dag 2, Fyra timmars promenad med Lolo

Vaknade upp runt kl. 7-tiden på torsdagen, vände och vred lite på mig och försökte somna om. Lönlöst. Varför har jag förlorat min förmåga till sovmornar? Istället drog jag upp gardinerna, välkomnade morgonljuset och bloggade. Helt dött på bloggen numera. Alla mina läsare har gått i ide.

Gjorde mig i ordning med dusch och långkjol. Smink, till och med! Ja, jag skulle ju iväg och träffa Loïc för lunch idag!

Vi hade bestämt träff på en restaurang som låg 1½ timme bort från studion. Perfekt, tyckte jag, då det gav mig en bra ursäkt till en lite längre förmiddagspromenad.

Älskar att gå förbi alla uteserveringar som börjar öppna upp, doften av varm mat och klapprandet av fransosernas stressade klackar mot trottoaren. Håll ut, Pierre, om en timme är det lunch!

Jag njöt mest av att ta bilder på när solen kastade sitt förmiddagsljus över fasaderna.

Korsade île Saint-Louis.

Älskar de små husen i kanten av ön. Så pittoreska och franska. Önskar att de kunde visa sig lika bra på bild som hur jag ser dem, men det gör de aldrig.

Knäppte dagens vackraste vy vid Quai Henri-IV. Stod i flera omgångar medan trafikljuset blev rött, gult, grönt, rött igen, gult och grönt innan jag kunde slita mig och gå vidare.

Så precis innan klockan 12 mötte jag upp Loïc utanför en ny restaurang tillhörande hans favorit-burgarkedja: PNY. Deras nyaste restaurang ligger i 12:e arrondissemanget, med en ny unik interiör.

Tog det jag tagit de senaste två gångerna när vi varit på PNY; nämligen deras kycklingburgare. Den är rejält bra friterad, maffig och saftig.

Obligatorisk photo-session innan inhugg!

Blev däremot otroligt besviken då de bytt ut såsen (som egentligen skall vara majonnäs) mot någon hamburgerdressing. Det stod dessutom inte på menyn, utan där stod fortfarande majonnäs. Tyckte inte alls det var gott. Personalen sade inget om det när jag frågade vad det var för ny sås, och jag orkade inte vara *extra* jobbig och klaga när Loïc ändå var så nöjd.

Hursomhaver - märkte rätt snabbt att det var ett bra tag jag hade haft en långt ordentligt samtal på franska. Jösses, vilken tankeverksamhet som krävdes för att hänga med, förstå, komma på ett bra svar, leverera svaret på korrekt grammatik och låta samtalet rulla. Kände mig helt utmattad efter bara en halvtimme.

"Vad gör du i eftermiddag?" fiskade Loïc, och han blev således medbjuden på dagens promenad.

Började gå norrut, och kom då på att vi inte alls var långt ifrån ett café som jag skrivit upp min "att testa"-lista. Ett café som sägs ha några av de bästa bullarna i Paris. Fringe!

Var givetvis tvungen att punga ut 50 kronor för ett varm kardemummabulle. Loïc fick ett hörn.

Gillade den VERKLIGEN. Saftig, bra med fyllning, lite gojsig i mitten, rikligt med kardemummasmak. Blev riktigt nöjd! 9/10.

Med efterrätt i magen fortsatte vi vår promenad. Samtalet flöt på lättare och lättare ju mer jag kom in i det, och när vi kunde varva med att gå tysta till att småprata om något slumpmässigt.

Såg Sacré-Coeur titta ut genom två byggnader.

... och traskade vidare in i 17:e. "Här, Lolo, vill jag bo. Om jag skall bo någonstans i Paris, då är det här, i 17:e".

 "Bor man här har man pengar", svarade Loïc skrattande. Jadu, om man nu skall bo i Paris ska man väl göra det ordentligt, resonerar jag!

Vi kom snart fram till Loïcs arbete - boulangeriet PAUL i 16:e arrondissementet. Han är ledig idag, men ville ändå kika förbi för att hälsa på sina kollegor. Knasboll.

Nu hade vi promenerat i nästan fyra timmar, och jag kände mig helt slut. Både i huvud och i kropp. Jag kramade Loïc adjö efter att ha hälsat på hans kollegor, sade "vi ses igen på lördag!" och började traska till studion i 15:e.

Blev så törstig på vägen att jag köpte lite flytande proviant. Och så en baguette, såklart! 

Testade ett nytt boulangerie (det är väl det som är tjusningen med att bo på ett nytt område, att få testa nya boulangerier!). Hade så toppen-tur att jag lyckade pricka in PRECIS när en ny sats baguetter kom ur ugnen. Alldeles rykande varma. Började mumsa på hörnet redan innan jag svängt av gatan.

Kom hem, bredde smörgåsar, satte igång en gratismånad på HBO och började se de sista avsnitten av The Handmaid's Tale.

Ritade upp dagens rutt som blev en imponerande sträcka.

Sen pratade jag med Emil i telefon till dess att klockan blev 23 och dags att sova. Saknar honom, men alldeles sådär lagom så att det inte är för jobbigt, men skall bli fantastiskt gosigt att se honom igen på söndag natt!